Lindenfors blogg

 För fyra år sedan startade vågen av våldsam homofobi i Uganda. Frank Mugishas vän blev mördad, själv hamnar han i fängelse om en ny ”antihomolag” går igenom.

Frank Mugishas Sverigebesök är av högst praktisk natur. Han går en fyradagars säkerhetskurs för politiska aktivister. Som ordförande för Smug, Ugandas paraplyorganisation för sexuella minoriteter, är risken för att bli attackerad ständigt närvarande.
[...]
Ugandas parlament kan när som helst klubba igenom en lag som ger dödsstraff för ”återfallsbrottslingar” i homosexualitet och för hiv-positiva, och som gör det straffbart att inte ange homosexuella. Talmannen Rebecca Kadaga har ömsom skjutit upp omröstningen, ömsom utlovat den.
[...]
Enligt Frank Mugisha och andra människorättsaktivister är det ugandiska lagförslaget en direkt följd av inflytandet från amerikanska evangelister. Främst utpekas frikyrkoledaren Scott Lively, som kom till Uganda 2009. Här vann han brett gehör för sina kriminaliseringskrav och teorier om att ”bota” homosexuella.
– I USA lyssnar ingen på dem, så de flyttar sin homofobi till Afrika. Innan evangelisterna kom var jag öppen för min familj och vänner. Visst fanns det homofobi tidigare, men inte så aggressiv, säger Frank Mugisha.
Samtidigt som det blivit lättare att leva med en annan läggning än den heterosexuella i västvärlden, har det alltså blivit värre för afrikanska hbt-personer.
– Ja, men det kan slå tillbaka globalt. Om hatpredikanterna inte stoppas i Uganda kommer de att fortsätta till andra länder. De vill visa världen att det går att bota homosexualitet, och genom hårda lagar tvingar de hbt-personer att säga att de botats, säger Frank Mugisha.
Många ugandier ser homosexualitet som en ”import”, som västerländska regeringar nu i kolonialistisk anda försöker tvinga dem att acceptera. Det ironiska, menar Frank Mugisha, är att de i sitt homohat åberopar västerländsk religion och koloniala lagar – och att det som i själva verket importeras är homofobin.

Internet har sin tjusning. Guardian/Observer hade i förrgår en artikel om den sedan länge avvisade teorin om vattenapan (många av våra specialegenskaper, såsom tvåbenthet, stor hjärna och hårlöshet, kan förklaras av att människan evolverade i vatten…). Att hypotesen återigen gavs utrymme i media ledde till att Brenna Walks, dentalantropolog (!), frustrerat kontrade med – rymdapshypotesen!

Basic Arguments of the Space Ape Theory:
1. we have evolved big brains relative to our bodies because we don’t need our bodies to move around in space.
2. we don’t have much body hair because what would be the point of a few more follicles worth in 2.73 Kelvin (-270 Celsius)?
3. sinuses, far from being evolutionary spandrels, are little miniature internal space helmets.
4. our outsize eyes clearly show our relation to other species in space.

Samma trovärdighet, samma typ av historieberättande för att bekräfta teorin. Efter detta har det tweetats om rymdapor hela dagen igår på Twitter. En väldigt rolig tråd att följa. Två exempel:

”Lallande idioter: vidskepliga, knappt mottagliga för boklig bildning.” ”En liten gammaldags grupp dömd att inom kort försvinna helt.”

Så menar Göran Skytte att Humanisterna beskriver troende kristna. Är det sant? Nej, men visst antyder vi att troende skulle må bra av träna logiska resonemang och läsa lite fler böcker; vi skriver det dock inte rakt på sak. Så där som politiskt aktiva skriver när de kritiserar andras åsikter, ni vet, Förstår inte alliansen att deras politik går ut över fattiga och gamla? eller Hur kan man stjäla så mycket pengar i skatt som socialdemokraterna vill göra? Precis som om motståndarna var imbecilla. Precis som om de inte fattade hur mycket elände de ställer till med.

En kul sak med de här filmsnuttarna är att de tar upp verklig vetenskap. Här är en riktig favorit, om evolutionen av könsorganen hos ankor.

Carl Rudbeck recenserar idag en spännande bok på SvD.

Bör lagen vara lika för alla? Är det rimligt att olika regler gäller för troende och icke-troende? Ska en religiös övertygelse ge speciella rättigheter? Det ämnet diskuteras av filosofen och juristen Brian Leiter i boken ”Why tolerate religion?”

Inga kepsar inomhus, tack.

Finns det några goda skäl att ge religionen en speciell status, att placera den i en skyddad verkstad, där de lagar och förordningar som gäller i det övriga samhället upphör att vara tillämpliga? Ska en ung sikh som av religiösa skäl alltid måste bära turban och vara försedd med en fickkniv få bära dessa insignier när han går till sin skola medan hans sekulära klasskamrat måste vara barhuvad och knivlös? Ska den som av religiösa skäl anser att man aldrig och under inga omständigheter får döda slippa värnplikt medan den som bara så där i största allmänhet tycker att värnplikten är ett slöseri med tid och pengar tvingas ta till vapen?

Frågor som dessa kan mångfaldigas men de underställs sällan rigorös analys. Det känns brutalt och ofint att fråga varför troende ska ha rättigheter som ogudaktiga saknar. Att de troende kan peka på en passus i en uråldrig urkund som förbjuder en viss handling och kräver en annan, hur kan det vara ett giltigt skäl att bryta mot lagar som andra måste lyda?

Dessa frågor tas upp av Brian Leiter, professor i filosofi och juridik vid University of Chicago, i Why tolerate religion? (Princeton University Press).
[...]
Leiter summerar sin bok så här: ”Ibland har de rätt som med hänvisning till sitt religiösa samvete vägrar att lyda lagen men det är helt oavhängigt frågan om de ska undantas från lagens tillämpning. Den här bokens argument är att principiell tolerans inte ger oss anledning till det. Tolerans är en dygd, både hos individer och stater, men dess selektiva tillämpning endast på religiöst troende är inte moraliskt försvarbart.”

Och så det obligatoriska avståndstagandet från religionskritiken som blivit så trendigt bland en viss falang inom humaniora på sistone. (En naturlig reaktion på den spektakulära framgång som religionskritiken haft de senaste åren, men ändå en väldigt tröttsam ryggmärgsreflex att möta.)

Om jag ovan givit intrycket av att ”Why tolerate religion?” skulle vara en religionsfientlig bok så har jag varit orättvis. Här finns inget av den ofta lite barnsliga glädje att fritt få häda kristendomen och smäda de troende som kännetecknat flera på sistone hyllade författare. I stället är boken kliniskt resonerande: den ser på religionen utifrån och behandlar den som vilket annat metafysiskt och moraliskt tankesystem som helst.

Så boken är speciellt bra för att den visar särskild hänsyn till religion – vilket enligt boken inte är moraliskt försvarbart? Jaja, resten av recensionen är i alla fall väldigt läsvärd.

Några Chilenare har gjort det som behövde göras. Från AP:

SANTIAGO, Chile — Chilean police on Thursday arrested four people accused of burning a baby alive in a ritual because the leader of the sect believed that the end of the world was near and that the child was the antichrist.
The 3-day-old baby was taken to a hill in the town of Colliguay near the Chilean port of Valparaiso on Nov. 21 and was thrown into a bonfire. The baby’s mother, 25-year-old Natalia Guerra, had allegedly approved the sacrifice and was among those arrested.
”The baby was naked. They strapped tape around her mouth to keep her from screaming. Then they placed her on a board. After calling on the spirits they threw her on the bonfire alive,” said Miguel Ampuero, of the Police investigative Unit, Chile’s equivalent of the FBI.
Authorities said the 12-member sect was formed in 2005 and was led by Ramon Gustavo Castillo Gaete, 36, who remains at large.
”Everyone in this sect was a professional,” Ampuero said. ”We have someone who was a veterinarian and who worked as a flight attendant, we have a filmmaker, a draftsman. Everyone has a university degree. ”
Police said Castillo Gaete, the ringleader, was last seen traveling to Peru to buy ayahuasca, a hallucinogenic brew plant that he used to control the members of the rite.

Nu förväntar man sig att alla kristna tar avstånd från detta så det inte börjar verka som att kristendomen är en våldsam religion. Eller vänta, nej, det förväntar man sig nog inte alls – det här var ju bara galningar. Att det var just en religiös sekt är en tillfällighet. Det handlar egentligen om makt, politik och utanförskap, det vet ju alla. Religion är kärleken i en kärleksfull värld. Därför behövde antikrist dö.

The Guardian förklarar utnämningen, som gjorts efter en omröstning hos brittiska Prospect, så här:

When Prospect magazine listed Britain’s leading public intellectuals in 2004 and invited readers’ votes, it was Richard Dawkins who emerged as No 1. Nine years on, the biologist, author and campaigner has bettered that by topping its ”world thinkers” rankings, beating four Nobel prize winners (and another contender regarded as certain to receive one soon [de menar fysikern Peter Higgs]) in a poll based on 65 names chosen by a largely US- and UK-based expert panel. [Fler än 10 000 röster från 100 länder]

1. Richard DawkinsWhen Richard Dawkins, the Oxford evolutionary biologist, coined the term “meme” in The Selfish Gene 37 years ago, he can’t have anticipated its current popularity as a word to describe internet fads. But this is only one of the ways in which he thrives as an intellectual in the internet age. He is also prolific on Twitter, with more than half a million followers—and his success in this poll attests to his popularity online. He uses this platform to attack his old foe, religion, and to promote science and rationalism. Uncompromising as his message may be, he’s not averse to poking fun at himself: in March he made a guest appearance on The Simpsons, lending his voice to a demon version of himself.
2. Ashraf GhaniFew academics get the chance to put their ideas into practice. But after decades of research into building states at Columbia, Berkeley and Johns Hopkins, followed by a stint at the World Bank, Ashraf Ghani returned to his native Afghanistan to do just that. He served as the country’s finance minister and advised the UN on the transfer of power to the Afghans. He is now in charge of the Afghan Transition Coordination Commission and the Institute for State Effectiveness, applying his experience in Afghanistan elsewhere. He is already looking beyond the current crisis in Syria, raising important questions about what kind of state it will eventually become.
3. Steven PinkerLong admired for his work on language and cognition, the latest book by the Harvard professor Steven Pinker, The Better Angels of Our Nature, was a panoramic sweep through history. Marshalling a huge range of evidence, Pinker argued that humanity has become less violent over time. As with Pinker’s previous books, it sparked fierce debate. Whether writing about evolutionary psychology, linguistics or history, what unites Pinker’s work is a fascination with human nature and an enthusiasm for sharing new discoveries in accessible, elegant prose.
4. Ali AllawiAli Allawi began his career in 1971 at the World Bank before moving into academia and finally politics, as Iraq’s minister of trade, finance and defence after the fall of Saddam Hussein. Since then he has written a pair of acclaimed books, most recently The Crisis of Islamic Civilisation, and he is currently a senior visiting fellow at Princeton. “His scholarly work on post-Saddam Iraq went further than anyone else has yet done in helping us understand the complex reality of that country,” says Clare Lockhart, co-author (with Ashraf Ghani) of Fixing Failed States. “His continuing work on the Iraqi economy—and that of the broader region—is meanwhile helping to illuminate its potential, as well as pathways to a more stable and productive future.”
5. Paul KrugmanAs a fierce critic of the economic policies of the right, Paul Krugman has become something like the global opposition to fiscal austerity. A tireless advocate of Keynesian economics, he has been repeatedly attacked for his insistence that government spending is critical to ending the recession. But as he told Prospect last year, “we’ve just conducted what amounts to a massive experiment on pretty much the entire OECD [the industrialised world]. It’s been as slam-dunk a victory for a more or less Keynesian view as one can possibly imagine.” His New York Times columns are so widely discussed that it is easy to overlook his academic work, which has won him a Nobel prize and made him one of the world’s most cited economists.

Första kvinnan på listan hittar vi på plats 15: författaren Arundhati Roy.

Från New York Times.

Elmirza Khozhugov, 26, the ex-husband of Tamerlan Tsarnaev’s younger sister, Ailina, said that Tamerlan Tsarnaev had been enamored of conspiracy theories, and that he was also concerned by the wars in the Middle East.

“He was looking for connections between the wars in the Middle East and oppression of Muslim population around the globe,” Mr. Khozhugov said in an e-mail. “It was very hard to argue with him on themes somehow connected to religion. On the other hand, he did not hate Christians. He respected their faith. Never said anything bad about other religions. But he was angry that the world pictures Islam as a violent religion.”

Jo, det måste känts frustrerande.

I Bangladesh har fyra ateister/fritänkare/sekulära bloggare arresterats för att de förolämpat islam. Våldsamma demonstrationer i landet kräver dödsstraff för blasfemi. På torsdag den 25:e april genomförs stödaktioner för de fängslade och till stöd för yttrande- och tankefrihet.

Eller så är det intelligent design. I vilket fall, här är ett brev till evolutionen från pingvinerna.

Dear Evolution,

Let’s start with the wings: did you really have to turn them into flippers? Don’t get us wrong—we appreciate the swimming and diving talents.
But couldn’t you have come up with some kind of compromise so that we
could still fly? Maybe a 2-in-1 special, a wing/flipper hybrid? After
all, there are fish that can fly. Some squid can fly.
And they don’t even have feathers. We know we’re not alone in being
flightless, but you made ostriches, emus and cassowaries total badasses,
what with their powerful legs and deadly claws. We’re more like large
tuxedoed kiwis.

At least kiwis get to roam lush New Zealand. We’re stuck on the coldest, driest, windiest continent
on the planet. We live in Earth’s deep freezer—way at the back, with
the pack of peas encrusted in ice. Speaking of ice, where are our
retractable keratin crampons? That doesn’t seem like a particularly
complicated adaptation. You showed a lot of foresight with snowshoe hares and you found the time to decorate gecko feet with bazillions of sticky microhairs. Can we get a little traction too? We’re pretty good at waddling, but we still slip and fall over—a lot.

Finally,
there’s the matter of our voices. There seems to be something of a
musical imbalance in the bird world. Thrushes, finches, warblers, Lyrebirds and
the like—you gave them all your acoustic gifts. What about the rest of
us? Considering that we live somewhere so barren—where the only ambient
sounds are calving glaciers, furious frigid gusts and the creepy distended whistles of
Weddell seals—it would be really nice to entertain ourselves with some
songs. Unfortunately, our best attempts at melody sound like a car struggling to start.

We may live at the bottom of the world but we think it’s time you moved us to the top of your priority list.

Sincerely,

Emperor Penguins

Den verkliga skandalen i historien kring Omar Mustafa är att Peter Weiderud, ordförande i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (som tills nyligen hette Broderskaparna) fortfarande sitter kvar. Om ni undrar om hur väl Socialdemokraterna verkligen står upp för alla människors lika rätt och lika värde så fundera på den här faktagenomgången, från en debattartikel i DN i onsdags av Fredrik Malm, Utrikespolitisk talesperson i Folkpartiet. Varför får Weiderud sitta kvar när Mustafa fått gå, när anklagelserna faktiskt är värre gentemot Weiderud?

Redan för sju år sedan uppmärksammades på DN Debatt (12/11 2005) att Broderskaparna och S-studenter samarbetade med Azzam Tamimi, alltså samma person som Islamiska Förbundet bjudit in i år. Tamimi var redan då känd för att uppmuntra till självmordsattacker och för att stämpla muslimer som vill reformera islam som förrädare. Han hade också under ett seminarium i Cambridge försvarat hustrumisshandel med motiveringen att arabiska kvinnor ber om att bli slagna av sina män.
Broderskaparna och S-studenter organiserade åtta seminarier i projektet med Tamimi. Alla invändningar som fördes fram besvarades med samma mantra om att kritiken var islamofobisk.
I maj 2006, ett halvår efter debatten om Tamimis besök tillägnades Weideruds organisation ett helt avsnitt av SVT Uppdrag Granskning. Orsaken var Broderskaparnas alltmer intima samarbete med det Muslimska brödraskapet. I programmet höll förbundssekreterare Ola Johansson högläsning ur Sayyid Qutbs skrifter för SVT:s reporter. Sayyid Qutb var, och är fortfarande, en av de viktigaste ideologerna för den omtolkning av jihadbegreppet som extremister åberopar för att motivera terrorism i islams namn, och som godkänner våld mot muslimer som inte delar islamisternas tolkning av Islam.
Sayyid Qutb var totalitär, reaktionär och avskydde liberal demokrati. Men enligt Peter Weideruds organisation är det Muslimska brödraskapet ett moraliskt rättesnöre för den muslimska världen.
Kritik har också förts fram vid andra tillfällen, till exempel när Broderskaparna strök skrivningar om homosexuellas rättigheter i ett manifest riktat till muslimska socialdemokrater.
År 2006 höll Broderskaparna möte med en ledande företrädare för Hamas som besökte Sverige. Hamas är det muslimska brödraskapets gren i Palestina och har upprättat diktatur på Gazaremsan. Nyligen stoppades Gaza Marathon då Hamas inte accepterar kvinnliga löpare. Även när Hamas bjöds in framfördes kritik (DN Debatt 5/5 2006).
Vid ett annat tillfälle bjöd Broderskaparna in den internationellt ökände antisemiten Gilad Atzmon till Sverige för att hålla föreläsning. Atzmon har bland annat försvarat David Irving, som förnekar att några judar överhuvudtaget gasades ihjäl. Att bjuda in en sådan extremist är vettlöst, men Broderskaparna ryckte på axlarna åt den kritik som Svenska kommittén mot antisemitism förde fram.
När Weiderud skriver att det endast är Omar Mustafa som beskylls för att inte klara rågången mot antisemitism så förtiger han all den kritik som förts fram mot Broderskaparna.
Så varför tvingades Omar Mustafa att avgå från partistyrelsen, medan Broderskaparna fortsätter att bjuda in extremister?

I gårdagens SVT Debatt handlade det om kaoset kring Socialdemokraterna och Omar Mustafa. Debattens vågor har gått höga på flera ställen och nu var det dags för en seriös och hård TV-debatt i frågan.

Hade man kunnat tro. Men fattades det inte någon part bland debattörerna? Var var alla de människor som invandrat till Sverige från muslimska länder som inte alls känner sig representerade av Omar Mustafas och Islamiska Förbundets islamism? Var fanns de kritiska rösterna med muslimsk bakgrund? Det finns ju många att välja på: Nalin Pekgul, Sara Mohammad och Bahareh Andersson, eller någon av imamerna Kashif Virk eller Emin Narozi, för att bara nämna några.

Så här berättar Sarah Mohammed, om hur hon blivit inbjuden och sedan av-inbjuden:

Nu vill jag berätta något om SVT-Dabatt bemötande/Eller kanske feghet/inställning:
I måndags ringde SVT-Debatt och frågade om jag är intresserad av att medverka vid SVT-Debatt om Omar Mustafa på torsdag.
Då svarade jag så här:
Med tanke på att jag har blivit dålig bemött av ert program tidigare är jag inte så pigg på att medverka men samtidigt brinner jag för frågan om hedersrelaterat våld, om politisk islams syn på kvinnor.
Om jag ska medverka har jag ett villkor:
Att ni inte får ringa mig i sista minuten och avbokar min medverkan. Det har hänt innan trots omplanering av mina andra planer.
Ja hon lovade mig absolut att de ska göra så men hon återkommer så fort de har kontaktat andra och bestämt sig om konceptet och då bestämmer de även om vilka ska få vara med. Men hon lovar inget nu. Ok jag förstår svarade jag.
De ringde inte tillbaka förrän igår och frågade igen om jag har fortfarande behållit kvällen till de eller inte? Och om jag var fortfarande intresserad av att medverka. Ja svarade jag, jag har behållit tiden för er och kan medverka men först måste jag få höra om 1- vilka som medverkar 2- Hur upplägget kommer att se ut 3- Vilka frågor kommer ni att ställa 4- Och hur mycket utrymmer kommer jag att få.
Hon tackade och frågade mig snälla vi har inte lyckats få ihop upplägget för att vi har inte fått ihop tillräckligt med bra personer än (jag rekommenderade även att de skulle ta kontakt med Bahare Andersson, Carina Hägg Eduardo Grutzky med mfl…)
kan jag få ringa dig imorgon kl 10:00 då har vi ett möte,(idag alltså) då tar vi beslutet om du ska vara med och jag lovar dig att ringa tillbaka till dig DIREKT efter vårt möte? Ok sa jag.
KL är 20:50 nu och programmet börjar om någon timme i Göteborg och de har inte ringt än!
Ska jag räkna detta som bara respektlös hantering och bemötande av SVT-Debatt eller
är det också feghet/inställning att inte låta mina åsikter höras i denna viktiga fråga?Vad tycker ni?
(Ironiskt vill jag även fråga ska jag hota de med den populära vidriga retoriken Islamofober mot mig med mitt efternamn Mohammad så fort det handlar om politisk islams kvinnosyn, synen på HBTQ och antisemitism? Då kanske hela media kåren springer för att be om ursäkt och höra vad har jag att säga i denna fråga?
Jag skulle kanske ställa Stefan Olssons relevanta frågor om Omar Mustafa och andra politiskt islams representanters kamp MOT kampen mot hedersrelaterat våld och mord: http://stefanolsson.nu/2013/04/18/nagra-saker-som-omar-mustafa-verkligen-har-glomt/

Det här berättade Bahareh Andersson på Facebook i går kväll om hur det gick till när hon blev avinbjuden.

OK nu har ni sett debatten om Omar Mustafa. Jag blev inbjuden till ”Debatt” i SvT idag kring Omar Mustafa ”affären” men några okända krafter blockerade mitt framträdande så att jag kanske får uttrycka vad tycker på Debatt sidan i stället.
I morse blev jag uppringd av SvT som gärna ville att jag ska under parollen ”troende muslimsk feminist” delta i debatt ikväll. Jag har efter övervägande tackat jag på rätt så kort varsel. Jag omdisponerade mitt schema för att kunna delta. Det intressanta är att efter allt stök så ringde en person från debatt programmet kort innan jag ska ge mig i väg och be om ursäkt och säger att de tar tillbaka inbjudan. Anledningen var tydligen att en del av ”debattörerna” vägrade att debattera med mig som muslim. Det verkar tydligt att islamisterna kan diktera villkoren för ett debatt program. Så kära vänner detta var ett riktigt lågvattenmärke och en skandal på högsta nivå. Så kan det bli i dubbel moralens Sverige.

Islamistiska debattörer har alltså lyckats bestämma deltagarlistan på SVT Debatt på ett sätt som gjorde att de blev nästan de enda muslimska representanterna i programmet? De har lyckats dupera SVT Debatt så att det i princip stod ”invandrade muslimer” mot ”vita etniska svenskar” i studion? Sen kunde de lätt stampa ner alla motståndare med rop om ”islamofobi” – till och med Expos representant – för det fanns nästan inga muslimer där som kunde säga emot dem. Detta är skamligt.