Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

oktober 2017
M T O T F L S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Därför ogillade Sokrates demokrati

Bookmark and Share

Jesus and Mo förklarar kristendomen

Bookmark and Share

Vetenskap och Folkbildning får gratis reklamfilm

Har ni 10 minuter att kasta bort kan ni här se den officiella trailern för filmen ”Kampen om hälsoparadigmet” som verkar vara en oavsiktlig reklamfilm för föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det är bara att gratulera till det storartade genomslaget.

Och om ni undrar: Nej, det finns inga vetenskapliga stöd för de påståenden som VoF:s motståndare gör i trailern – de ljuger folk rakt upp i ansiktet. Frågan är om ens Donald Trump ljuger om vetenskap lika skamlöst som alternativmedicinare.

Bookmark and Share

Lite reklam för boken ”For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation”

Min bok Samarbete finns nu (äntligen) ute på engelska, med titeln: For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation på Springer förlag. Förutom att den är översatt har jag också uppdaterat den lite och rättat några fel. Så här lyder baksidestexten.

This book takes the reader on a journey, navigating the enigmatic aspects of cooperation; a journey that starts inside the body and continues via our thoughts to the human super-organism.
Cooperation is one of life’s fundamental principles. We are all made of parts – genes, cells, organs, neurons, but also of ideas, or ‘memes’. Our societies too are made of parts – us humans. Is all this cooperation fundamentally the same process?
From the smallest component parts of our bodies and minds to our complicated societies, everywhere cooperation is the organizing principle. Often this cooperation has emerged because the constituting parts have benefited from the interactions, but not seldom the cooperating units appear to lose on the interaction. How then to explain cooperation? How can we understand our intricate societies where we regularly provide small and large favors for people we are unrelated to, know, or even never expect to meet again? Where does the idea come from that it is right to risk one’s life for country, religion or freedom? The answers seem to reside in the two processes that have shaped humanity: biological and cultural evolution.

Boken fins att köpa här.

Bookmark and Share

”Förbjuden kunskap”

I senaste avsnittet av sitt Waking Up Podcast sticker Sam Harris verkligen huvudet in i getingboet. Detta genom att under titeln Forbidden Knowledge intervjua ingen mindre än Charles Murray. För de flesta svenskar är Murray en totalt okänd forskare, men han orsakade stort rabalder då han 1994 tillsammans med Richard Herrnstein publicerade boken The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life.

I boken rapporterar författarna resultatet att variation i intelligens mellan människor både förklaras av genetik och miljö, att intelligens till stor del avgör hur det går i livet, samt att vi håller på att få en ny typ av klassamhälle där intelligens spelar stor roll i och med att fler och fler arbeten kräver bra kognitiva färdigheter. Inget direkt vetenskapligt kontroversiellt så långt, men sen gör författarna en undersökning till. De ser på skillnader mellan grupper i det amerikanska samhället utifrån självdefinierad rastillhörighet. Och hittar en skillnad. För att verkligen göra frågan problematisk gör de all statistik rätt och korrigerar för alla variabler man kan tänka sig spelar roll.

När jag föreläser om vetenskapsteori eller etik i forskningen har jag länge använt det här som ett exempel på frågor världen kanske inte behöver få reda på svaret på. Hittar man ingen skillnad så visst, inget problem. Men vilken nytta har vi av eventuell kunskap om att det existerar en skillnad mellan självdefinerade ”vita” och självdefinerade ”svarta”? Hur liten skillnaden än är – Murray & Herrnstein  rapporterar en skillnad på en standardavvikelse – så kommer människor med tveksam agenda använda den för att konstatera att ”men då så” när det kommer till skillnader i samhället. Vilket är fel slutsats i det här fallet, för den individuella variationen är större än variationen mellan grupperna, så man har väldigt dålig användning av den rapporterade skillnaden om man som rasist vill använda den för att sortera människor. Och sen ska vi inte glömma att asiater får högst resultat på intelligenstester, så är man ”vit” är man i alla fall inte överst.

Det går att ha alla möjliga invändningar mot den här forskningen, förutom den etiska jag tar upp här ovanför (samma etiska frågor som Sam Harris ställer om och om igen i programmet, för övrigt). Och folk har verkligen haft invändningar. Tyvärr har vissa av dessa inte varit vetenskapligt stringenta. Notoriskt bland dessa är Steven Jay Goulds kritik i the New Yorker som kritiserade något helt annat än bokens teser. Men det har även förekommit annat osakligt, nu senast då studenter vid Middlebury College tog till våld för att hindra Murray från att tala – bland annat blev en annan professor skadad.

Det var denna händelse som ledde till att Harris bjöd in Murray till sin podd, för det är inte våldsamma protester som är det bästa svaret mot kontroversiella teser. Och vilket intressant samtal det blev. Murray visar sig inte alls vara rasist, utan någon som är genuint oroad över det nya sorts klassamhälle som håller på att utvecklas. Murrays analyser – fördjupade i boken Coming Apart (som jag just nu sträckläser) – är den bästa förklaringen av Donald Trumps framgångar jag har sett. Hans recept på hur man åtgärdar dem är för libertarianska för min smak, ocxh han ärr till viss del en konservativ gubbstrutt, men problemanalysen är så vitt jag kan bedöma det både korrekt och oroväckande.

En observation förvånar mig, om debatten i sociala medier efter Harris kontroversiella poddavsnitt. Det är mycket tal om vetenskapsförnekelse och alternativa fakta just nu, med ”högerns” avfärdande av växthuseffekten som främsta exempel. Om ”vänstern” har en liknande blind fläck så är det i frågor om genetiskt arv den finns. Och det är inte bara en observation gjord högerifrån, utan det finns böcker av t.ex. Göran Greider och Peter Singer om problemet.

Notera dock vad resultaten kring IQ faktiskt säger. Det finns en ärftlig komponent som förklarar IQ-resultat. Och det finns en miljökomponent som förklarar IQ-resultat. Medan det förstnämnda kanske kan användas för att argumentera för bevarandet av status quo så är det sistnämnda ett argument för … social ingenjörskonst. Det här är vetenskapliga resultat som kan användas för att förstå samhället vilken politisk åsikt man än har. (Men glöm inte att vi inte har det slutgiltiga svaret på frågan om IQ förrän vi har förstått Flynneffekten.)

Resultat sparkar – det är helt enkelt en dålig idé att avfärda vetenskap av politiska skäl. Och att använda våld och skrän för att tysta andra kan göra att man missar faktiskt intressanta tankar. Ta er tid att lyssna på Harris och Murray. Om ni inte håller med så kommer ni på det sättet i alla fall få en korrekt bild av vad som faktiskt sägs.

The Waking Up Podcast vann för övrigt just ”the 2017 People’s Voice Webby Award in the Science & Education category”.

Bookmark and Share

Om djurs tänkande

Nu finns min artikel om den nya forskningen om djurs tänkande publicerad och tillgänglig på nätet. Läs den som pdf i Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett.

Inom forskningen pågår sedan länge en diskussion om ifall djur kan resonera och planera. Nu har en grupp svenska forskare presenterat forskning som kan bringa reda i diskussionen genom att förklara komplexa beteenden utifrån grundläggande inlärningsmekanismer. Men inte bara det – modellen har potential att förklara all inlärning och evolution av komplexa beteendesekvenser hos djur överhuvudtaget. Forskningen är dock inte populär i alla läger då den skjuter omkull en del omhuldade föreställningar om djurs intelligens.

Läs fortsättningen på artikeln i senaste Folkvett.

Bookmark and Share

Lite inspiration inför dagens March for Science – Neil deGrasse Tyson om ”Science in America”

Bookmark and Share

Dags för ”March for Science” – men glöm inte vad vetenskap är

Imorgon går March for Science av stapeln runt världen, så även i Stockholm. I Sverige blir det manifestationer i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Orsaken är från början den tilltagande antivetenskapligheten i världen, inte minst i USA:s högsta ledning, men det hela har utvecklats till en generell manifestation för vetenskapen.

Vetenskap är att ställa frågor och testa dem. Det är att tänka logiskt, metodiskt, öppet och nyfiket. Detta gäller alla vetenskapsområden: natur-, ingenjörs- och samhällsvetenskap, teknik, medicin, humaniora och matematik.
Vetenskap är inte bara för forskare. Vetenskap är en viktig del i det som utvecklar vår värld och berör därför oss alla.
Genom historien har vetenskapliga framsteg ifrågasatts när de har utmanat rådande sanningar. Diskussionerna kring vetenskap är en viktig del av det demokratiska samtalet. I tider då faktaresistens, ”alternativa fakta” och falska nyheter alltmer konkurrerar med evidensbaserad kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt om uppmärksamheten är det dags att höja rösterna.
Vi tar ställning för forskningen och vill visa vad som gör vetenskapen unik som kunskapskälla, lyfta fram vikten av källkritik och acceptans för oliktänkande och ifrågasättande.

Flera har påpekat risken att en sådan här manifestation kapas för politiska ändamål och det har förekommit en del tecken på detta i USA. Desto viktigare att vi som kommer dit manifesterar just för vetenskapen och kommer ihåg vetenskapens gränser – vetenskap kan inte avgöra normativa frågor (däremot kan man förstås mäta effekter av normativa ställningstaganden, men det är något helt annat). Christian Azar har skrivit en oerhört bra artikel om detta i dagens DN. Här är ett utdrag, men läs för Guds (eller kanske främst för din egen) skull hela artikeln.

Vetenskaplig kunskap om klimatet ifrågasätts av allt fler ledande politiker och tjänstemän i USA. President Trumps påståenden att klimatförändringarna är en bluff och att de har hittats på av Kina är bara ett av många häpnadsväckande exempel.
Den här utvecklingen är allvarlig. Vi behöver vetenskaplig kunskap för att kunna fatta kloka beslut kring klimatet. Politiker och andra som medvetet ljuger eller skapar förvirring kring vad man vet och inte vet när det gäller klimatfrågan förtjänar all kritik och inget förtroende.
DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther Axelsson har beskrivit det här väl i en krönika (26/12 2016). Men det finns ett påstående i artikeln som är problematiskt. Hon skriver att ”vi till varje pris måste komma ifrån att klimatet blivit en politisk fråga”. Rubriken till artikeln lyder: ”Låt vetenskapen gå före politiken”.
Den här typen av argumentation hörs ibland i klimatdebatten. Det sägs att ”vetenskapen kräver att vi minskar utsläppen” eller olika varianter på det temat. Det kanske oftast är politiker eller miljöengagerade medborgare som råkar uttrycka sig så, men det hörs ibland även från vetenskapsmän.
Här håller jag inte med. Vetenskapen kan nämligen inte säga vad vi bör göra åt klimatfrågan. Anledningen till att så är fallet är att vetenskap, den vetenskapliga metoden, erbjuder ett metodiskt sätt att få fram kunskap kring hur världen är beskaffad. Det handlar om att försöka ta reda på vad som är sant eller falskt.
Men vad vi bör göra åt världen är en normativ fråga, och om normativa frågor kan man tycka olika. Det finns alltså inga vetenskapliga objektiva svar på frågan om vad vi bör göra åt klimatet, lika lite som det finns några sådana svar vad vi borde göra åt Syrien, kärnkraft, flyktingkrisen och så vidare. För att svara på dessa frågor krävs värderingar och riskbedömningar.
Klimatfrågan är sålunda en fråga för både vetenskapen (för att förstå vilka konsekvenser våra utsläpp kan få) och politiken (för att bestämma mål och åtgärder). Vetenskapen behövs naturligtvis också för att uppskatta hur mycket koldioxid vi kan släppa ut för att nå ett givet temperaturmål. Men att klimatfrågan är en politisk fråga kan man alltså inte komma runt.
Det här är viktigt av flera skäl.
För det första. Vetenskap och kunskap är av stor betydelse i våra alltmer komplexa samhällen. Det är således viktigt att förtroendet för den vetenskapliga metoden att få kunskap upprätthålls. Men om vi hävdar att vetenskapen också kan bestämma vad vi bör göra åt svåra normativa frågor är risken att vi långsamt undergräver förtroendet för vetenskapen som kunskapskälla (eftersom vi då medvetet skulle överdriva vad vetenskapen verkligen kan svara på). Det vore olyckligt i dessa dagar då så många andra vill just relativisera fakta och vetenskaplig kunskap.

Läs resten av artikeln här. Kom och manifestera för vetenskapen.

Bookmark and Share

Debatten om konfessionella friskolor mår inte bra av att vulgariseras

Signum tar inte emot repliker, så jag replikerar på Thomas Idergards artikel om religiösa friskolor här istället.
______________________________

Thomas Idergard skriver indignerat i Signum om S-kongressens beslut att göra det omöjligt att ha konfessionell inriktning på skolor, eller som man också kan beskriva det, likabehandla friskolor och kommunala skolor vad gäller innehåll i både undervisning och utbildning. Idergard exemplifierar problemen detta skulle kunna medföra med en hypotetisk scen från den skola där jag tillbringade mina grundskoleår: S:t Eriks katolska skola i Enskede.

Det största regeringspartiet vill alltså att det ska bli förbjudet att hålla morgonbön och fira mässa i kapellet på S:t Eriks katolska skola i Stockholm. Att huvudmannen för skolan ställer ett kapell till förfogande och ordnar så att präster kommer för att fira gudstjänster måste ju vara ett sådant ”strukturellt inflytande” från huvudmannens sida, som tydligen ska uppfattas som en kränkning av elevernas mänskliga rättigheter – trots att elever frivilligt önskar delta i gudstjänsterna, och trots att ingen elev som inte önskar delta tvingas till det. Ett sådant förbud skulle vara ett flagrant ingrepp inte bara i religionsfriheten, utan också i yttrande- och mötesfriheten. För tänker sig S att polisen ska upprätta spärrar utanför kapellet? Ska prästen avvisas (får det förresten alls finnas en skolpräst)? Och ska de ordenssystrar som på huvudmannens initiativ ibland besöker skolan tvingas ta av sina ordensdräkter eller annars deporteras?

Det finns många saker att säga om denna passage, men inte verkar den tänkt att vara särskilt nyanserad, eller ens sanningsenlig. Lagstiftningen för skolor som redan nu bryter mot läroplanen, genom att exempelvis erbjuda ”frivillig” gemensam kontemplation av Maos lilla röda, fungerar så att man vid upprepade överträdelser helt enkelt mister sitt tillstånd att bedriva skola. Detta utan polisspärrar och deportation.

Vad gäller barns frihet att delta eller inte i skolgudstjänsterna är det uppenbart att Idergard inte själv gått i religiös friskola. För vilken 8-åring funderar självständigt över möjligheten att bryta mot gruppens underförstådda överenskommelse och väljer självständigt att ställa sig utanför en gemensam ritual? Vilken verklig frihet att välja har man som tonåring, när alla ens vänner och lärare går på mässan? Grupptryck och skolmiljö är starka faktorer som inte bör underskattas av den som på allvar vill debattera religiösa skolor. Jag hade som barn inte en chans att värja mig mot den typen av påverkan som fanns på S:t Eriks, trots att skolan på andra sätt var förträfflig.

Föräldrarnas självklara rätt att skola sina barn i enlighet med sin egen övertygelse måste dock skyddas. Det är här problemets kärna finns, i avvägningen mellan föräldrarnas rätt (enligt Europakonventionen) att agera i det de tror är barnens bästa intresse och barnens rätt (enligt Barnkonventionen) att få en rimlig möjlighet att själva välja livsåskådning. Lösningen ligger, tror vi i Humanisterna, i en allmän skola för alla, fri från religiös påverkan men full av saklig information om olika livsåskådningar, samt en lagstadgad rätt för föräldrar att utöver detta skola sina barn i sin egen ideologi eller livsåskådning. Det vill säga, samma regelsystem bör gälla för livsåskådningar som gäller för politiska ideologier.

Debatten om ideologisk och religiös påverkan på barn är för viktigt för att vulgariseras. Vi hoppas att Thomas Idergard vill fortsätta delta i den diskussionen, helst utan att hänfalla till överdrifter och rena osanningar. Detta särskilt som han nu är diakon hos en organisation som påstår sig agera i kärlekens och sanningens tjänst. Vi ser i så fall fram emot fortsatt meningsutbyte i ämnet.

Patrik Lindenfors
Elev vid S:t Eriks katolska skola 1970-1979

Bookmark and Share

Teologiska rummet: Varför finns religion?

I senaste Teologiska rummet diskuteras frågan Varför finns religion? utifrån boken med samma titel, redigerad av David Thurfjell. Jag har skrivit första kapitlet i boken, Evolutionsteoretiska svar, ett kapitel som de medverkande ägnar en ganska lång stund åt att diskutera. Det känns lite synd att jag inte var med själv, särskilt som Jesuitpatern Ulf Jonsson inte verkade ha läst kapitlet och påstod att det skulle handla om ofalisifierbara påståenden – en otroligt förolämpande anklagelse mot en naturvetare. All forskning jag refererar till är experimentellt testad eller testbar, och har gedigen evolutionsteoretisk grund. Det finns en del tvivelaktiga påståenden inom den evolutionsteoretiska forskningen på religion, men jag har verkligen lagt mig vinn om att inte citera dessa.

Det kan vara värt att klippa in de citat i min text som diskuteras i programmet. Vad kan det till exempel tänkas innebära att en egenskap har en lång evolutionär historia gemensam med människan utan att för den sakens skull vara del av människans natur? Så här skriver jag:

Inledningsvis är det värt att påpeka att egenskaper inte nödvändigtvis behöver ”tillhöra” människan för att ha evolverat tillsammans med oss. För att ta ett enkelt exempel så har alla människor förkylningar. Förkylningsviruset är något som evolverat tillsammans med människan utan att för den skull höra människan till (även om man med fog kan påstå att det hör till det mänskliga tillståndet att vara förkyld då och då). Religion kan på det sättet ha en evolutionär utvecklingshistoria intimt sammankopplad med människans evolutionära historia, utan att för den skull vara en nödvändig och integrerad del av vår ”natur”.

Sen handlar det om vidskeplighet, som det finns vissa inslag av inom olika religioner. Programledaren sammanfattar lite väl ytligt min text, som i sin helhet ser ut så här:

Ta till exempel vidskeplighet. En av de viktigaste tidiga skolbildningarna för studiet av mänskliga beteenden är behaviorismen. Forskningen inom denna tradition har fått dåligt rykte och förbises numera ofta eftersom de traditionella behavioristernas anspråk på att kunna förklara alla beteenden med hjälp av enkla och grundläggande inlärningsprocesser har visat sig otillräcklig. Det är dock olyckligt att avfärda denna forskning helt och hållet eftersom dess grundteori fortfarande fungerar alldeles utmärkt för att studera just inlärning.

Forskningsfältets grundare, den amerikanska psykologen B. F. Skinner, hade ett favoritexempel som han brukade använda på sina föreläsningar. Han experimenterade med djur i burar (”Skinnerboxar”) och experimenten gick ut på att se hur dessa (främst råttor och duvor) kunde lära sig olika typer av signaler och trycka på olika pedaler för att få en belöning när de lärt sig rätt. Djur, visade det sig, är duktiga på att lära sig vissa typer av signaler men inte andra. Skinner drog slutsatsen att de var ”förprogrammerade” till viss form av inlärning, men inte annan.

På sina föreläsningar brukade Skinner visa fenomenet med djurens ”förprogrammering” genom att ställa in en duva i en bur på katetern när föreläsningen började. Istället för att ge en signal när duvan tryckt på rätt pedal för att få mat, så riggade han apparaten så att belöningarna delades ut helt slumpmässigt. Försöksduvan upptäckte dock inte detta utan började istället associera det den precis gjort med belöningen. Den kanske viftade lite med ena vingen, eller vred på huvudet till höger, eller tog ett steg framåt.

Den slumpmässiga utdelningen av belöningar ledde alltså till att duvan associerade allehanda beteenden med belöningen och därför upprepade dessa fast än de inte hade någon reell effekt alls. I slutet av föreläsningen uppvisade duvan beteenden som bäst kan beskrivas som ”vidskepliga”. Den utförde närmast ritualiserade beteenden som den hade kopplat ihop med belöningen. Effekten fungerar lika bra på människor, något som har utnyttjats i populärvetenskapliga TV-program med stor komisk effekt.

Det finns förstås gott om exempel på vidskeplighet och religiösa ritualer som man skulle kunna koppla till den här inlärningsmekanismen, utan att ha några egentliga evidens för
detta mer än att det verkar logiskt. Att spotta tre gånger när en svart katt korsar gatan, inte gå under stegar, lägga en offergåva hos det lokala vägtemplet, utföra krångliga gemensamma ritualer, be för sjuka, göra korstecknet eller att inte svära i kyrkan kan höra hit. Dessa beteenden skulle alltså kunna bero på att människor, liksom andra djur, har en uppskruvad och inte helt perfekt benägenhet att lära sig orsakssamband. Det är lätt att förstå varför det blivit så, en överkänslig förmåga som gör att vi kan lära oss riktiga orsakssamband innebär samtidigt en risk för en viss överinlärning av felaktiga samband. En mindre uppskruvad benägenhet till sådan övergeneralisering hade dock kunnat leda till att vi missat verkligt existerande orsakssamband, något som hade kunnat vara kostsammare.

Det är förstås väldigt smickrande att få sin forskning diskuterad så ingående av så meriterade forskare i Teologiska rummet. Det här är forskning som verkligen borde få plats på ett svenskt universitet någonstans. För att få detta till stånd har jag sökt pengar för dessa projekt:

  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Längmanska kulturfonden.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Marianne & Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet).
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) – tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2014 hos Vetenskapsrådet – tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2015 hos Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) – tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2015 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Forte.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2017 hos Riksbankens jubileumsfond.
Jag har förutom dessa ansökningar om religion varit delaktig i en mängd andra ansökningar om andra ämnen – det är så forskartillvaron ser ut, att man ansöker om anslag nästan mer än vad man forskar. Det är ett helt idiotiskt system. Men det är inte det jag vill illustrera med min lista, utan problemen att få finansiering för just den här typen av projekt. Är det för att jag är aktiv i Humanisterna? Kanske. För att jag är biolog och vill studera något kulturellt? Kanske. För att projektplanerna suger? Kanske, men det tror jag faktiskt inte – så dålig är jag inte på att bedöma kvalitet på vetenskapliga frågor. Jag tror att den främsta förklaringen istället handlar om ovana hos de som bedömer ansökningarna – det här är inte den typen av frågor man ställer inom religionsvetenskap/psykologi/evolutionsbiologi.
I vilket fall. Eftersom jag satsat så hårt med mina ansökningar på just de här misslyckade projektansökningarna har jag trillat ur systemet och arbetar för närvarande som vikarierande gymnasielärare i naturkunskap på Fryshusets gymnasium. Ett hedervärt arbete, tveklöst, och meningsfullt på ett helt annat plan än att forska. Men det är ändå forska jag vill göra, så jag söker anslag för att ta mig tillbaka, dock ej längre på religion. Vilket förstås är tråkigt. Knappt fyra miljoner över tre år skulle något av projekten gå på, om någon vill sponsra.
Bookmark and Share

Jesus and Mo förklarar längfredagsbudskapet

Bookmark and Share

Min sämsta intervju någonsin?

Häromdagen fick jag äran att bli intervjuad av Fredrik Hillerborg som har podcasten Lära från lärda om min bok Samarbete (nu ute på engelska som For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation).

Tyvärr var tiden vi enades om inte helt optimal. Först hade jag undervisning hela dagen, följt av seminarium för Humanisterna. Först efter detta, på kvällen, kom Fredrik hem till mig för att utföra intervjun. Det här resulterade i en rätt svamlig intervju, från min sida. Som tur är visade sig Fredrik besitta någon slags voodoo-kunskaper om klippning, för slutresultatet fick mig i alla fall inte att framstå som en komplett idiot. (Förutom för biologer, möjligtvis, som kommer att märka en märklig lucka i resonemanget i diskussionen om bin – den beror på ett olyckligt klipp. Alla andra missar är mina.) I vilket fall så var Fredrik en väldigt trevlig samtalspartner. Så om ni inte vill lyssna på mina misstag så gör er i alla fall tjänsten att lyssna på något annat avsnitt.

Bookmark and Share

Ingen demokrati utan kvinnors rättigheter

Idag publicerar vi en studie med evolutionära analyser av demokratins evolution som kastar nytt ljus över vad som gick fel under den arabiska våren. Här är pressmeddelandet.
________________________________________

Att den arabiska våren misslyckades och endast Tunisien lyckades landa i någon form av demokratiskt styrelseskick kan delvis förklaras med bristen på kvinnors rättigheter. Det visar tvärvetenskaplig forskning vid Göteborgs universitet.

En ny studie som nyligen publicerades i ”European Journal of Political Research” belyser betydelsen av kvinnors rättigheter i demokratiseringsprocesser. Studien bygger på data från V-Dem-institutet (V-Dem), ett forskningsinstitut som drivs av Göteborgs universitet och Notre Dame University i USA. Datan inkluderar graden av demokrati i 177 länder mellan åren 1900 och 2012.

Studien pekar på att demokratisk utveckling efterhand förutsätter allt fler politiska och sociala rättigheter för kvinnor, och att det krävs ett visst mått av sådana rättigheter för att länder ska bli helt demokratiska. Något som illustreras av länderna som ingick i den arabiska våren, där misslyckandet att främja kvinnors rättigheter tydligt försvårade försök till demokratisk utveckling i området.

Resultatet är viktigt eftersom det visar att demokratisk utveckling inte är könsblind. Länder som går från att vara auktoritära regimer behöver kvinnor för att utveckla fungerande demokratiska regeringar, säger Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare för V-Dem.

Karakteristiskt mönster
Studien visar på ett genomgående mönster för alla framgångrika demokratiseringsprocesser. I länder där det lyckats kan forskarna se att medborgerliga rättigheter, det vill säga rätten att äga egendom, yttrandefrihet och rörelsefrihet, liksom frihet från tvångsarbete – för både män och kvinnor – låg på en hög nivå innan konstitutionella rättigheter implementerades. Detta kan observeras i nästan alla de 177 länder som undersökts.

Våra resultat visar tydligt på vikten av kvinnors medborgerliga rättigheter eftersom det gör auktoritärt förtryck kostsammare och gör det möjligt för kvinnor att organisera sig i demokratiska rörelser. Utan grundläggande rättigheter för kvinnor har inget land lyckats bli helt demokratiskt, säger Yi-ting Wang, forskare på V-Dem och artikelns huvudförfattare.Det enda land som skiljer sig från de andra i sammanhanget är Tunisien, vars progressiva president Habib Bourguiba lagstiftade om rättigheter för kvinnor redan när landet blev självständigt på 1950-talet. Det är därför det enda land som lyckades med sin demokratiseringsprocess under den arabiska våren.

Inspirerade av evolutionsbiologi
Forskargruppen använde sig av metoder från evolutionsbiologi på ett tidigare oprövat sätt inom statsvetenskapen.− Vi tror starkt på metoder som inspirerats av naturvetenskapen, och att tvärvetenskapliga strategier som denna kommer att hjälpa oss statsvetare att förstå demokratiska övergångar och andra fenomen bättre i framtiden, säger Staffan Lindberg, professor vid V-Deminstitutet.Kontakt

Staffan I. Lindberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tel. 031-786 1226, e-post: sil@v-dem.net, xlista@gu.se.

Forskningsartikeln”Women’s rights in democratic transitions: A global sequence analysis, 1900–2012. European Journal of Political Research” går att läsa här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1475-6765.12201/abstract

Den internationella gruppen bakom studien består av Staffan I. Lindberg och Aksel Sundström (Göteborgs universitet), Patrik Lindenfors och Fredrik Jansson (Stockholms universitet), Yi-ting Wang (National Cheng Kung University) samt Pamela Paxton (University of Texas).

Grafen visar utvecklingen av ett sammanvägt mått på kvinnors medborgerliga rättigheter i de åtta arab-länder som brukar inkluderas när man diskuterar den arabiska våren. Enbart Tunisien är uppe i de nivåer som världens demokratier når upp till.

Fakta om V-Dem
V-Dem drivs av statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet och Kellogg Institute vid Notre Dame University i USA. V-Dems databas består av 16 miljoner data från 173 länder och 116 år och är därmed den största i sitt slag. V-Dems data möjliggör detaljerad och nyanserad analys av praktiskt taget alla aspekter av demokrati. Den består av 350 unika indikatorer för vad demokrati är eller borde vara samt 5 olika index för demokrati såväl som 37 delindex för olika delar av demokratin.

Bookmark and Share

”Humanism är demoniskt” och andra argument mot sekulära ceremonier

Bookmark and Share

Förespråkare för religiösa friskolor talar med kluvna tungor

Vad är poängen med religiösa friskolor – är det att ge särskild, religiös utbildning eller att erbjuda samma undervisning som i vilken annan skola som helst, fast med en religiös organisation som anordnare?

Problemet för företrädare för religiösa skolor att svara på den frågan är att religiös undervisning är förbjuden i skollagen – av samma skäl som politisk indoktrinering är förbjuden – samtidigt som man måste hålla fram sin religiösa profil för att det ska finnas någon logik alls i att man vill driva skolor. Därför säger religiösa företrädare emot sig själva oupphörligen i friskolediskussionen. Här är några exempel från en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet av två företrädare för Livets Ords kristna skolor:

  • Europas historia har gjort det skrämmande klart att ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle med nödvändighet måste organiseras med största respekt för medborgarnas åsikts- och religionsfrihet och detta gäller även utbildning.
    Detta är smärtsamt sant, på ett väldigt självklart sätt – det är just för att säkerställa barns religionsfrihet som religiös eller politisk indoktrinering i skolan inte kan vara tillåten. Livets Ord vill skydda föräldrarnas religionsfrihet på bekostnad av barnens, men det är faktiskt barnens rättigheter som är skolans uppgift och vårt gemensamma ansvar – särskilt nu när barnkonventionen ska skrivas in i svensk lag.
  • Kristna skolor lyder under samma lagar som alla andra svenska skolor och vi arbetar utifrån samma läroplaner och styrdokument med bred undervisning, behöriga lärare och stor kompetens i alla ämnen.
    Om kristna skolor gör samma sak som andra skolor behövs de inte. Men det är ju inte sant, de är specifikt kristna. Här försöker man mörka. Gå inte på det.
  • Kärnan i den kristna etiken är den gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människor ska göra mot er ska ni göra mot dem”. För den som följer debatten om svensk skola, så blir ju frågan uppenbar. Är det verkligen en etisk diskussion som tar sin utgångspunkt i de kristna värderingarna som format vårt land under tusen år som är problemet?
    1. Den gyllene regeln är inte specifikt kristen utan har kommit till uttryck väldigt många av världens livsåskådningar, så att claima den åt kristendomen är både förvånande okunnigt och förbluffande otillständigt.
    2. Kärnan i kristendomen är istället att Jesus dog och återuppstod för våra synders skull – en väldigt specifikt kristen trosuppfattning som ingen utanför kristendomen ser som särskilt rimlig.
    3. Många traditioner har format Sverige, inte bara kristendomen. Dessutom, de delar som kristendomen har format är inte enbart positiva.
  • De liberala kvinnorna verkar vilja tvinga på alla skolor en sekulär värdegrund.
    Sekularism är ingen värdegrund. Slår man upp ordet, något som skolföreträdare borde bemöda sig om, skulle man vilja bli tagna på allvar, skriver NE så här (om man undantar alternativa betydelser som har med sekel att göra): ”världslig, i motsats till andlig eller kyrklig. I romersk-katolska sammanhang används ordet om personer eller institutioner som inte är knutna till någon religiös orden.” Om man ska utveckla det här innebär det att en sekulär skola – liksom en sekulär stat – inte tillhör någon trosinriktning. Den tillhör inte Livets Ord eller Katolska kyrkan, men heller inte Humanisterna eller ateismen. Skolan ska helt enkelt vara neutral inför religioner.

Varför är det här då viktigt? Som Livets Ords debattartikel illustrerar spelar man inte riktigt med öppna kort. Man vill indoktrinera barnen med religiösa värderingar, men håller i offentligheten bara fram sådana som hela världen kan enas omkring. Tystare är det om de kontroversiella frågorna, som om kvinnors rätt till sin egen kropp, skapelsetro/vetenskaplighet och homosexualitet.

Men framförallt – barn måste själva få en möjlighet att välja sin livsåskådning, på exakt samma sätt som de har full rätt att själva forma sig sin egen politiska uppfattning. Vill föräldrar fostra sina barn i sina egen tradition finns alla möjligheter att göra detta utanför skolan, som söndagsskolor, koranskolor, politiska ungdomsläger eller humanistiska livssynsläger. I skolan måste alla få mötas och lära sig om varandras traditioner och lära sig tolerera och kanske till och med uppskatta varandras olikheter.

Skolan kommer aldrig att kunna vara fri från livsåskådningar. Låt den då istället vara en mötesplats.

Bookmark and Share

Auktoritarism

Bookmark and Share

Jesus & Mo om dagens faktafixering

Bookmark and Share

”The ethical dilemma of designer babies”

Bookmark and Share

Daniel Dennett: ”From Bacteria to Bach and Back: The Evolution of Minds”

Daniel Dennett har släppt en ny bok ”From Bacteria to Bach and Back: The Evolution of Minds” (som jag inte har läst – den kommer från Amazon om några veckor först) där han försöker förklara evolutionen av sinnen (”minds” – någon som har en bättre översättning?). Här presenterar han de centrala argumenten i boken hos Google. Synnerligen intressant, om ni frågar mig. Men varför göra det? Se presentationen själv istället. En väl investerad timme.

Bookmark and Share

Vaccinationsteorin mot faktaresistens

Bookmark and Share

“Queen of Shitty Robots” Simone Giertz visar sitt lab för Wired

Bookmark and Share

Glad alla hjärtans dag – här får ni en kortfilm om djurvärldens mest kinky parningsritualer

Bookmark and Share

Andreas Andris Fågelviskare Hansen

Bookmark and Share

Fredagsinfo från BBC: Lemurer drogar sig med hjälp av tusenfotingar

Bookmark and Share

”This is how adults should behave!”

Bookmark and Share