Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

juni 2015
m ti o to f l s
« Maj    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

Att blanda religion och politik är en urusel idé -> ”KD-ledamot jämförde regnbåge med hakkors”

När Kristdemokraten Morgan Emgardsson ansåg att kommunen också måste tillåta flaggning med svastika, ett hakkors, om man tillät flaggning med regnbågsflagga blev stämningen mycket upprörd i Surahammars kommunfullmäktige.
Det var nog ingen som förväntade sig att Morgan Emgardsson skulle avslå moderaten Johan Henrikssons motion om att kommunen skulle flagga med regnbågsflaggan utanför kommunhuset när Västerås håller sin Pridefestival med den motiveringen.
– Jag ville bara säga att tillåter vi flaggning med en organisations flagga, då måste vi tillåta andras. Kommunen ska bara flagga med den svenska flaggan och sin egen flagga, försökte Emgardsson försvara sig med, men då var det för sent.
[…]
– Jag har högre puls nu än när jag var ute och sprang senast. Jag har ett anteckningsblock fullt med svordomar. Men jag saknar ord för den jämförelse som gjordes, konstaterade kommunalrådet Tobias Nordlander (S).

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Out in Africa

Den ugandiska Humanisten och HBQT-kämpen Jacqueline Nabagesera är på omslaget till veckans Time. Själva artikeln är bakom en betalvägg, men ni kan läsa mer om vem hon är och vad hon kämpar för hos Advocate.

It’s a great honor for me to be on the cover because it brings attention to the global LGBT struggle,” Nabagesera tells The Advocate. “Now many people will know about the struggles LGBT people go through in Africa and the world over. They will realize that the people they hate most are actually the people they love most when they get to read the article. They could be hating on their beloved family and friend without knowing they are LGBT.

Bookmark and Share

Så här ser frihet ut

Bookmark and Share

Rasism har konsekvenser – negerboll

Bookmark and Share

Glad nationaldag! Dags att avskaffa monarkin – för Sverige i tiden

Idag kan den som vill fira att vi bor i ett av världens på många sätt bästa länder – till exempel har vi friheten att låta bli att fira nationaldagen om vi så vill. Men vårt styrelseskick är inget att vara stolt över, så här 2015 år efter att Han-kejsaren Ai dog. Är det inte dags att byta ut denna historiska rest mot något mer demokratiskt? Det tycker i alla fall Republikanska föreningen som hade en debattartikel i Nerikes Allehanda igår.

Dagens kung bär ”härskarens krona och mantel, men härskar inte mer. Han uppträder som i ett skådespel. Hans makt är teaterkungens.” Som Moberg kärnfullt beskriver det i början på femtiotalet.
Denna makt är särskilt stark och levande än i dag. Den som inte tror mig kan själv se hur det går till i Stadsparken när kungaparet är i Örebro. Eller varför inte följa medierapporteringen när deras barn gifter sig.
Det är bara inför en kung som vi på något underligt sätt glömmer bort att vara aktiva medborgare och i stället blir passiva undersåtar.
Å andra sidan är det inte konstigt att man vill hylla kungen. För makten har haft flera århundraden på sig att ta ett ordentligt grepp om våra känslor. Känslor som gör att alltför många är oförmögna att se ett enkelt faktum – att ett ärftligt ämbete är oförenligt med ett demokratiskt statsskick.
Vi måste slita oss fria från detta grepp. Det kan vi göra genom att jobba för att avskaffa monarkin om sex år.
Då har det gått ett hundra år sedan Sverige hade sitt första fullt demokratiska parlamentsval. Vi kan sedan fira den 6 juni 2021 i demokratins och inte monarkins tecken.

Läs hela artikeln här. Vill du bli medlem i Republikanska föreningen så kan du klicka dig vidare här.

Bookmark and Share

Ritual

It’s Russian Orthodox ChurchРУССКАЯ ПРАВОСЛАВНАЯ…А в это время, за океаном, разрабатывают технологии возобновляемой энергии, строят электромобили, создают ракеты, которые возвращаются на стартовую площадку…

Posted by Баба і кіт on Tuesday, June 2, 2015

Om det är någon som vet vad det här är för ritual så får ni gärna idka lite folkupplysning. I övrigt lånar jag den här kommentaren från Lautaro Ariño som delade videon:

För inget säger ”anti-gay” som en präst i klänning som rider en snubbe ut ur en rosa kyrka på en regnbågsfärgad väg.

Bookmark and Share

Varför en bild på ett kuvert från sjukhuset när Gud fixat ögat? @BiskopAntje #Svenskakyrkan

Bookmark and Share

Ses vi i baren på Hilberts åsiktshotell?

DN fortsätter idag diskussionen om ”åsiktskorridoren” med en ledare där Erik Helmerson påpekar att det finns en stor mängd åsiktskorridorer. Ämnet är tydligen fortfarande aktuellt, sedan Knausgårds artikel provocerade igång debatten för några veckor sedan.

De flesta branscher och kretsar har sina åsiktskorridorer. Det är knappast lätt att stiga i graderna inom Handelsbankssfären om man envisas med att vänstermannen Piketty är det största som hänt nationalekonomin sedan Marx. Inom SD vore det inte befrämjande för vare sig karriären eller den goda stämningen att framkasta åsikten att ”massinvandring” är ett fånigt och alarmistiskt begrepp.
Sverige är helt enkelt ett land som är fullt av åsiktskorridorer. Samma sak gäller förstås de allra flesta samhällen. Men priset för att invända mot gruppen, att ställa sig utanför korridoren, är extra högt i en konsensuskultur som vår. Kanske beror detta på att vi från början är ett glesbefolkat skogsland; om vi mot förmodan träffade någon i en glänta vart tredje år blev allt mycket komplicerat om vi omedelbart började bråka om massinvandringen av saliska franker.
Aftonbladet har en poäng såtillvida att allt kan diskuteras, inom respektive korridor. Men Expressen är också rätt ute – om man betraktar traditionella medier som en av åsiktskorridorerna. Vilket de förstås är, dessutom ännu en av de viktigaste.
Det är svårt att glömma hur Aftonbladets ledar- och kulturskribenter regelbundet kopplat ihop anständiga högerdebattörer med Anders Behring Breivik och slängt rasistanklagelser omkring sig som konfetti. Radikala högerröster som Marcus Birro och Pär Ström mobbas bort ur debatten, radikala väns­terröster som Kakan Hermansson och Maria Sveland får jobb i public service. Föreställ er tonen hos Aftonbladet om det var tvärtom.
Länge trodde vi att de sociala medierna skulle bli en smältdegel av åsikter. I stället har de – hittills – utvecklats till magneter som bara polariserar åsikterna ytterligare. Offentligheten är full av bandhundar som omedelbart vrålskäller ut den som råkar sätta en enda fot fel, nämna ett enda felaktigt ord. 

Det är väl ungefär här vi befinner oss. På en personlig not kan jag berättat att jag just blivit FB-vän med Pär Ström, den ”radikala högerröst” som det talas om här ovanför och kanske mest känd som den främsta måltavlan för gruppen Vita kränkta män. I hans diskussionstrådar finns en högst märkbar åsiktskorridor som sticker ut just för att man bara stöter på den i trådar hos ”radikala högerröster”. Det är väl synd att kalla den typen av åsiktskorridor för ”politisk korrekthet” – att driva antifeminism och invandringsmotstånd är väl närmare ”politisk inkorrekthet” – men det finns ändå tydliga inslag av vad som är ”rätt och fel åsikter”, det vill säga i sammanhanget korrekta och inkorrekta åsikter. Skriv fel och förvänta dig en rejäl utskällning där argumenten lyser med sin frånvaro.

Den här typen av observationer – att alla sammanhang har sin egen åsiktskorridor – får Helmerson att lansera begreppet ”åsiktshotell”, enligt följande resonemang.

Vad vi alltså har i dag är inte en enda korridor utan en struktur med flera korridorer som inte möts. Ett åsiktshotell, helt enkelt. Jag önskar att fler av dess gäster kom ner från sin egen korridor och träffades i foajén i stället. Alla vet att det är mycket trevligare – och högre i tak – i hotellbaren än i korridoren.

Andra har tidigare talat om ”åsiktsbubblor” – fenomenet där människor med lika åsikter samlas i sammanhang med likasinnade på internet, där alla bekräftar varandras åsikter, vilket ger det förrädiska skenet av att hela världen verkar vara överens, utom då ”galningarna” utanför åsiktsbubblan som enkelt kan avfärdas med skällsord istället för argument eftersom ”alla” ändå vet de rätta åsikterna. Människor på ena sidan bekräftar varandra på samma sätt som människor på andra sidan bekräftar varandra och aldrig mötas de två. Det är klart att det är bekvämt att slippa se andras jobbiga åsikter, men inte särskilt intellektuellt utmanande. Det finns till och med ett TED-prat om ämnet.

Den typen av åsiktsbubblor kan väl knappast vara något vi önskar oss – ska vi inte ses i hotellbaren istället? Visst, det kanske kan bli ett och annat gräl, men öppna samtal är bättre än att vi isolerar oss i personliga åsiktsbubblor.

Läs hela Helmersons artikel här.

(Eftersom antalet och sammansättningen åsikter i teorin är oändlig kan det vara bra att påminna om att det ändå alltid får plats ett oändligt antal nya personliga åsiktssammansättningar. Hilberts åsiktshotell?)

Bookmark and Share

”På spaning efter den tid som flytt”

På bloggen Det goda samhället har Mohamed Omar en läsvärd självbiografisk betraktelse om sin väg till och från islamismen och sina 20 år som muslim.

Efter att ha djupt gått in i och sedan en gång för alla gjort upp med alla former av islamistiskt tänkande 2009-2012 har jag funderat en del på vem jag var innan jag upptäckte islam. Var jag annorlunda på något sätt? Hur kom det sig att just jag blev muslim? Den enda förklaringen jag kan hitta var att jag fick reda på att min biologiska far kom från ett muslimskt land. Jag växte upp utan honom och längtan efter honom gjorde att jag ville utforska det jag trodde var hans kultur och hans religion. För att komma honom nära. Jag tänkte det som en förberedelse inför ett liv tillsammans med honom.
Förutom att jag hade en frånvarande far från ett muslimskt land – vilket jag fick veta först i mellanstadiet – var jag som alla andra. Jag såg samma filmer, lyssnade på samma musik och tänkte och tyckte i stort sett som mina skolkamrater. Jag hette inte Mohamed utan Eddie. Jag åt varmkorv och när jag blev lite äldre smakade jag folköl. Min adoptivpappa kom visserligen från Kenya och var muslim. Men han var mycket sekulariserad och jag visste inte ens om att han var muslim. Han pratade aldrig om religion. Jag minns att hans mor besökte oss. Hon åt inte fläsk. Jag förstod inte varför.

Läs hela artikeln här. Mohamed har även skrivit många andra väldigt läsvärda inlägg på bloggen.

Bookmark and Share

Hedeniuspristagaren Taslima Nasrin har flytt för sitt liv från Indien

Bookmark and Share

Konst & kärlek

Bookmark and Share

”IS och argumenten för att återinföra slaveriet”

På Torbjörn Jerlerups blogg kan ni läsa ett meningsutbyte mellan svenska jihadister om slaveri. Det är djupt obehaglig läsning. Dessa människor är (hjärntvättade till att vara) inte kloka. Om läran man följer förespråkar slaveri, då är det något fel på läran, inte samhället i övrigt. Slaveri måste vara det lättaste moraliska övervägandet någonsin: ”Är det rätt att ha slavar?” ”NEJ!!!”

Världen måste stoppa dessa dårar.

 

Bookmark and Share

Feminism mot religionsfrihet på amerikansk High School

Bookmark and Share

Möten med humanister i Manila

Jag är just nu tillsammans med styrelseledamoten Magns Timmerby på möte i Manila. I lördags var det möte International Humanist and Ethical Union (IHEU). Det finns en summering av mötet som ni kan läsa på IHEU:s hemsida. Den nytillträdda styrelsen utsåg idag Andrew Copson till posten som president för IHEU. Copson är förutom detta även Chief Executive Officer för Brittiska Humanisterna BHA.

Idag hade vi förmånen att få vara med på Philippine Atheists and Agnostics Society (PATAS) möte, som var fantastiskt välarrangerat med många intressanta talare. Här ovanför kan ni se en av dessa, psykologen Eric Manalastas. Är man LGBT och ateist på Filippinerna måste man komma ut två gånger – en gång som LGBT och en gång som ateist. På frågan om vilket som är värst svarade Manalastas svävande. Det är ungefär samma typ av avståndstagande det handlar om. Det finns en del att slåss mot. Vill ni ha en summering av PATAS-mötet finns det en på IHEU:s hemsida.

PATAS har även gjort en promotionsvideo som ni kan se här nedanför. De driver bland annat nio Medical Centers där de ger gratis rådgivning om preventivmedel, sexuell hälsa, hälsokontroller och annat. Ett beundransvärt arbete att ge verklig hjälp i ett land där kyrkan spenderar miljarder på att ge falska förhoppningar och påverka politiken.

Bookmark and Share

Den yttersta nudeln är här

Bookmark and Share

Betty Bowers förklarar religionsfrihet

Bookmark and Share

”S bör vara ett sekulärt parti”

Inför Socialdemokraternas partikongress i Västerås i helgen har det blossat upp en debatt i partiet om varför Socialdemokrater för tro och solidaritet har en sådan gräddfil in i partiets innersta maktstrukturer.

Dessa frågor väcker starka känslor – på olika sätt. Det handlar inte nödvändigtvis i första hand om positioner eller att värna ett uppdrag, utan i hög grad om att människors livsåskådning är något som för många ligger nära deras identitet. Därför är det viktigt att betona att alla socialdemokraters engagemang är lika mycket värt – oavsett om man är kristen, muslim, ateist, axelryckare eller något annat. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska känna sig välkomna i vårt parti, och vi ska visa stor respekt för varandra oavsett vilken livsåskådning en har.
Men just för att dessa frågor väcker så starka känslor, behöver vi som parti tydliggöra att vi inte favoriserar en livsåskådning framför andra. Som sekulärt parti bygger vi Socialdemokraterna starkt för framtiden. Det handlar inte om att vara emot religion eller alla människors rätt att tro eller inte tro. Tvärtom. Genom att ta dessa steg kan vi skapa förutsättningar för alla – oavsett om en är troende, ateist eller inte bryr sig – att engagera sig i vårt parti. Och nu kan vi tydliggöra att de som vi väljer till olika uppdrag får detta förtroende för att de står för och representerar socialdemokratiska värderingar på ett bra sätt – inte för att de har eller inte har en viss religiös övertygelse.
Att Religious Social Democrats (som STS heter på engelska) – utan att vara valda av partikongressen – sitter med i partistyrelsen och VU är problematiskt av flera skäl:

  1. Vi är ett sekulärt parti. Partisekreterare Carin Jämtin har klokt och offentligt tydliggjort att ”Socialdemokraterna är i grunden ett sekulärt parti – vi bygger våra politiska ställningstaganden fritt från religiösa föreställningar.” Därför är det orimligt att en organisation som tvärtom bygger sina ställningstaganden på religiösa föreställningar ska ha en plats i partiets ledning.
  2. Alla – också icke-troende – ska känna sig välkomna. Partiledningen har även offentligt tydliggjort att det sekulära är en förutsättning för att ”människor av olika trosriktningar (…) ska kunna vara verksamma hos oss.” Samtidigt agerar STS mot dem som vill tydliggöra att vi är ett sekulärt parti.
  3. Sidoorganisationer i VU som alla kan stå bakom. SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S är öppna för alla och står för något som alla i partiet kan ställa upp på: kampen mot patriarkala strukturer, arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter, engagemang i och influenser från akademin, och att ge ungdomar bättre möjligheter. STS, däremot, driver något som många i partiet starkt motsätter sig: att religionen ska spela en större roll i samhället. STS är dessutom inte de facto öppet för alla socialdemokrater, eftersom de flesta ateister/humanister/icke-troende socialdemokrater knappast kan ställa upp på formuleringarna i organisationens manifest att endast ”Gud äger sanningen”, att det politiska agerandet bör vägledas av Bibeln, Koranen och Toran, att utgångspunkten är ”Guds gränslösa nåd”, eller att kärnan för organiseringen är en koppling mellan politik och religion. Därför bör inte STS likställas med SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S.
  4. Tydlighet i hbtq-frågor. STS har tidigare låtit religiös/traditionell hänsyn få företräde framför tydlighet om en grundläggande värdering. I det manifest för S-muslimer som antogs av STS förbundsstyrelse togs skrivningarna för att värna hbtq-personers rättigheter bort. STS ledning försvarade detta, under rubriken S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer.
  5. Rätt kriterier för nomineringar och val. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska kunna nomineras och väljas i, av och för partiet. Men STS driver kandidater just för att de är aktiva muslimer. Det är inte relevant för ett sekulärt parti, lika lite som att vara ateist eller kristen är det. Däremot ska vi aktivt verka för en god representativitet när gäller kön, ålder och etnisk mångfald – för att komma till rätta med patriarkala strukturer. Men religiös tro får aldrig vara ett kriterium för att bli vald – eller bortvald – i vårt parti.
  6. S ska inte utgå från att just invandrade är religiösa. Vi behöver locka fler människor med utländsk bakgrund. Men det är fel att utgå från att STS ska spela en avgörande roll i detta arbete. Partiet kan inte möta nyfikna människor med utländsk bakgrund med att implicera ”Jaså, du har invandrat? Då får vi be dig att vända dig till vår religiösa avdelning.” Många flyktingar som kommer från religiösa diktaturer vill inte alltid bli bemötta som i första hand religiösa individer. Det kan ofta vara tvärtom. Vi ska inte blinka med ett öga med en religiös kontaktlins i.

STS har visat på stort engagemang i asyl- och biståndsfrågor. Det är bra, och något som STS delar med många andra i partiet som inte bygger detta engagemang på en religiös tro. Det är inte orimligt att STS också fortsättningsvis kan fungera som en förening inom den socialdemokratiska familjen. Men det är orimligt att just religiösa socialdemokraters intresseförening får en särställning som icke kongressvald i partiets ledning.

Läs hela debattinlägget här.

Bookmark and Share

The botten is nådd? Kristna värdepartiets ungdomsförbunds språkrör beskyller Humanisterna för statssocialism (!)

Förmodligen skruvar de flesta kristna besvärat på sig när Kristna värdepartiet kommer på tal. Ska till exempel inte ärlighet vara en kristen kardinaldygd? (Nej faktiskt inte, om man ska vara petig – de fyra kristna kardinaldygderna är vishet, måttfullhet, rättvisa och uthållighet. Men jag tror att många kristna ändå hävdar att deras lära förespråkar ärlighet.) Nu har Anita Maria Vestin, språkrör för Kristna värdepartiets ungdomsförbund, publicerat en debattartikel där hon beskyller Humanisterna för statssocialism. Detta enligt nedanstående slutledning:

När Humanisterna vill förbjuda all barnomsorgsverksamhet som vilar på en kristen värdegrund står man för en form av statssocialism.

Oj, förlåt, det var ingen slutledning utan bara ett påstående. Argumentationen kommer ovanför denna mening, men det räcker med den här meningen för att konstatera att hon är ute och cyklar. Var det något som karaktäriserade statssocialistiska stater så var det just inte skolor där man försökte åstadkomma neutralitet genom att låta barnen möta en mångfald av olika livåskådningar, dvs. den typ av allmänna skolor som Humanisterna förespråkar. Istället hade man just skolor där barn drillades i en enda livåskådning, precis det vi motsätter oss.

Läs artikeln själva här och låt er förfasas.

Bookmark and Share

”Alla behöver ta ansvar för livet före döden”

Idag har DN Insidan en stor intervju med Christer Sturmark apropå hans bok Upplysning i det 21:a århundradet.

Världen tycks ha drabbats av en psykos, menar Christer Sturmark. Han pekar i sin bok på att homosexuella dödas eller fängslas på grund av människors tolkningar av en guds vilja. Kvinnor dör för att de förvägrats abort, människor stenas till döds eller får händerna avhuggna på grund av föreställningar om gudomliga lagar.
Samtidigt publicerar religiösa fundamentalister avrättningsfilmer på internet och uppmanar till heligt krig. Människor tror att någon gud kan bota dödliga sjukdomar genom mirakel. Vanföreställningar om häxor och demoner som behöver drivas ut resulterar i misshandel och dödsfall, där till och med barn finns bland offren.
Varför har vi fått denna utveckling? Christer Sturmark säger att det till en del handlar om en bildningsfråga. I många länder är kunskapen om vetenskapliga framsteg inom till exempel läkekonsten ännu inte särskilt utbredd. Det lämnar i sin tur utrymme för en tro på att häxor och trolldom kan bota sjukdomar. Men även i ”upplysta” delar av världen frodas religiösa uppfattningar som skapar mycket elände.
[…]
I ett förord till boken medverkar författaren Lena Andersson som regelbundet skriver kolumner på DN:s ledarsida. Hon uppfattar inte att Christer Sturmarks huvudärende är att komma med religionskritik och att förkasta världsliga mystifikationer. Vad säger han själv?
– Jag har fått många nya vänner, såväl sekulära som religiösa, sedan jag började arbeta med de här frågorna. Jag träffar ofta naturvetare, filosofer, rabbiner, imamer och katolska jesuiter. Mina tankar har berikats av möten med dessa personer. Det är öppna personer som vill föra ett ärligt samtal om de stora livsfrågorna, och dessa personer har jag ingen anledning att kritisera.

Läs hela artikeln här.Missa heller inte intervjun med Björn Ulvaeus om hans samarbete med Röda Korset: ”Musikalen ska hjälpa ­nyanlända in i samhället”.

Bookmark and Share

Jorden har fått en flagga

Bookmark and Share

Ett avvärjt terroristdåd du aldrig hört talas om

Bookmark and Share

Mansplain – The Magazine For Women, Written By Men

Bookmark and Share

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra och jag börjar genast tänka otäcka tankar om vilka vapen som kan användas för att döda dessa galningar samtidigt som det historiska världsarvet kan bevaras. Den här typen av motståndare är inte bara obehagliga i sig själva, utan de förändrar också sina motståndare. Dessa mänsklighetens fiender måste stoppas – men hur gör vi det utan att själva bli monster? Tyvärr är nog vapenmakt den enda lösningen i det här akuta skedet.

I förlängningen är det dock inte människorna i IS som är problemet, de är själv offer för en fasansfull ideologi. Det är dags för en internationell kraftsamling mot det verkliga giftet, den Wahhabistiska islamismen. På samma sätt som världssamfundet en gång kraftsamlade för att avnazifiera Tyskland bör vi enas kring en plan för hur vi ska avislamistifiera Mellanöstern. Det här håller inte längre.  Sufi-missionärer?

Här kan du se bilder från Palmyra som det såg ut innan striderna.

Bookmark and Share

Knausgård i cyklopernas land

Karl Ove Knausgård har skrivit en rasande uppgörelse med det svenska debattklimatet i DN Kultur som nästan får mig att ångra alla de timmar av livet jag ägnat att läsa andra böcker än hans. Läs den!

Jag är författare och många av cykloperna har läst mina böcker. Några av dem har blivit väldigt arga. En cyklop liknade mig vid Anders Behring Breivik i deras största tidning, DN. Anders Behring Breivik mördade 77 människor. 69 av dem sköt han ner, en efter en, de flesta av dem var ungdomar och barn. En av de mördade, en flicka, hade blivit skjuten i munnen, men läpparna var hela, vilket innebar att han måste ha skjutit henne på nära håll medan hon skrek på hjälp eller bad om nåd. Cyklopen ansåg att jag kunde liknas vid han som gjorde detta, för att jag hade skrivit mina böcker. En annan cyklop skrev att jag är nazist. Nazisterna försökte utrota ett helt folkslag, och brände miljontals judar i ugnar. Många cykloper har skrivit att jag är misogyn, alltså kvinnohatare. Och nu senast, i förra veckan, var det en cyklop som skrev i DN att jag är en litterär pedofil, och att jag utnyttjat småflickor. Hon skrev också att jag hade en dold homosexuell relation till min bäste vän bakom min frus rygg. Tonen i artikeln var full av hat och förakt, och uttryckte att det finns något tvivelaktigt över mig, något obehagligt, förfärligt, onormalt, sjukligt. Att säga att artikeln var misstänkliggörande är en underdrift. Jag beskrevs som om jag vore kriminell.
Vilket var i så fall mitt brott?
Jag hade skrivit en roman.
Så lunkar vardagen på i cyklopernas land. Cykloperna blir arga och kastar stora stenar efter de som säger något de inte gillar eller inte förstår. Detta skrämmer andra cykloper, för de vet att om de säger något som andra inte gillar eller inte förstår, så kommer de arga cykloperna att börja kasta sten på dem också. Cykloperna är därför antingen arga eller tysta.
Det cykloperna har störst problem med är identitet. Förhållandet mellan kvinnor och män förvirrar dem, eftersom det inte är entydigt. Och förhållandet mellan människor från den egna kulturen och andra kulturer, som inte heller är entydigt, förvirrar dem likaså.
Därför är cykloperna aldrig så arga som när de pratar om kön eller invandring. Detta är inte något man kan vara för eller emot, men likväl är det det de kräver, så att allt som finns mellan kategorierna, allt som finns i gränsområdena, inte blir sett och inte pratat om. Ändå finns det. Detta anar cykloperna, men utan att de klarar av att begripa det, och då blir de ännu argare eller ännu tystare.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Placebo Blocker

Bookmark and Share