Lindenfors blogg

(Klicka på bilden för att se den i större format)

Från BBCs serie Beautiful Minds kommer här avsnittet om Richard Dawkins.

Från Dagens Nyheter:

På torsdagen publicerade den statliga egyptiska tidningen al Ahram en kolumn av en tidigare Mubarakanhängare. Texten innehöll bland annat den sensationella uppgiften att Egyptens parlament övervägde en lag som skulle tillåta män att ha sex med sin hustru efter att hon avlidit.

Nyheten togs upp av den engelskspråkiga versionen av tv-kanalen al Arabiya. Nyheten togs därefter upp av medier runt om i världen, även av DN.se. Senare på torsdagskvällen framkom fler och fler uppgifter som visade på att något sådant lagförslag inte var aktuellt. Bland annat i The Christian Science Monitor.

Fotnot: Den tidigare, felaktiga, artikeln har tagits bort från DN.se.

Jag har kvar min ursprungsartikel på bloggen, men med en varning ditskriven.

VARNING! DENNA NYHET HAR VISAT SIG VARA DESINFORMATION!

Den islamistdominerade regeringen i Egypten överväger just nu ett lagförslag att göra det lagligt att ha sexuellt umgänge med sin fru upp till sex timmar efter att hon dött – ett ”farvälsamlag”. Det hela har sin upprinnelse i att den ”lärde” marockanske imamen Zamzami Abdul Bari påpekat att ett giftermål även är giltigt efter döden. Han har även påpekat att förslaget inte alls är kvinnofientligt eftersom kvinnor har motsvarande rätt att ha samlag med sin man upp till sex timmar efter döden.

Samtidigt övervägs om man ska sänka den lagstadgade åldersgränsen för giftermål till 14.

Läs mer hos Al Arabiya.

________________________________

Varning! Denna nyhet kan vara falsk! Så här skriver Huffington Post:
Update: Several Egyptian sources are claiming via Twitter that the story below is false. It has been suggested by some that a rumour may have been placed by sources loyal to former dictator Hosni Mubarak. More to follow.

Här har ni ett bibelcitat att ta ställning till. Från första Samuelsbokens femtonde kapitel, tredje versen. Det är Gud själv som talar (”Herren Sebaot”) ”Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.” Hur förklarar en apologet detta? Med att Gud är god. Här har ni den svenska versionen, iklädd Stefan Gustavssons röst. Jag får obehagsrysningar och associerar direkt till Rwanda. Hur känner ni?

(Jag har satt filmen att börja spela 48 minuter och 18 sekunder in i inslaget. Om ni vill se hela Gustavssons föredrag ”Är Gud ett omoraliskt monster?” [JA!] så spola bara tillbaka till början.)

När förre påven dog sas det att han dog medellös. Vem tror de att de lurar? (Javisst ja, de lurar en hel del.) Här ska ni få ett annat exempel på kyrkligt hyckleri, den här gången från den ortodoxa kyrkan.

Den ryska ortodoxa kyrka publicerade häromdagen ett foto av patriarken Kirilli I, kyrkans ledare. Problemet vara bara att ryska bloggare drog uppmärksamheten till patriarkens klocka – en Breguet värd 30 000 dollar. Se övre bilden så ser ni klockan tydligt.

Det här var förstås pinsamt för kyrkan. Vad göra? Ångra sig, göra en pudel, sälja klockan och ge pengarna till de fattiga? Sånt proletärt trams. Sovjetregimen visade vägen framåt i fall som detta. Kyrkan retucherade helt enkelt bort klockan och publicerade bilden på nytt. Se nedre bilden så är klockan försvunnen. En lögn? Kyrkan står uppenbarligen över sådana trivialiteter som sanningen.

Notera dock att klockans spegelbild är kvar på den nedre bilden. Man är inte bara lögnare – man är dåliga lögnare. Hur dåliga? Patriarken förnekade i ett uttalande att han någonsin haft klockan på sig och menade att den ursprungliga bilden måste varit ett fotomontage. Dock bad kyrkan senare om ursäkt och la upp den övre bilden igen, vilket får patriarkens nekande att framstå i ännu sämre dager. Patriarken ljög. Kyrkan ljög. Och de menar sig vara etiska riktmärken för miljoner ortodoxa kristna.

Patriarkens klocka har för övrigt en lång och intressant historia. Den fick uppmärksamhet första gången 2009 då han hade den på sig under ett besök i Ukraina när han gav ett TV-sänt föredrag om asketism.

Läs mer hos Pharyngula.

Bart Ehrman har nu svarat på Richard Carriers hätska kritik av Ehrmans bok ”Did Jesus Exist?”. Om ni undrar varför man behöver vara forskare på området för att reda ut den här sörjan så är Ehrmans artikel ett bra exempel. Han citerar originaltexter, han sätter uttalanden i sitt sammanhang, han berättar om tidigare forskning i frågan, han gör kort sagt allt det som skiljer någon som vet vad han talar om från någon som inte vet vad han talar om. I frågan om att bygga trovärdighet vinner Ehrman den här striden, utan tvekan. Detta dels genom sin ödmjukhet, dels genom att plocka isär Carriers kritik i småbitar.

Betyder det att Jesus faktiskt existerat? Nej, givetvis inte. Men det betyder att det finns en intressant bok att läsa om varför forskare i gemen anser att han faktiskt gjort det.

Hela den här historien börjar faktiskt bli pinsam för oss ateister. Här har ni någon som tar tillfället i akt och sågar ”nyateisterna” jäms med fotknölarna: historikern R. Joseph Hoffmann. Han passar på tillfället och definierar om nyateism till något i alla fall inte jag skriver under på: ”For those of you not paying attention, the New Atheism has a new postulate: Not only does God not exist but Jesus didn’t exist either.” Men han ger ett hoppfullt löfte på slutet:

This little rant (and it is a rant, I acknowledge and I do not apologize for it: somebody’s got to do it) will be followed next week by three essay-length responses to Richard C. Carrier’s ideas: The first by me, the second by Professor Maurice Casey of the University of Nottingham, and the third by Stephanie Fisher a specialist in Q-studies. We will attempt to show an impetuous amateur not only where he goes wrong, but why he should buy a map before starting his journey.

Min dom – utan att ännu har läst Ehrmans bok? Carrier och de övriga myticisterna får alla mina pseudovetenskapsvarningslampor att blinka rött. Här har ni några kännetecken som uppfylls (punkter mestadels hämtade från Wikipedia):

• Handplockade exempel (confirmation bias).
• Likgiltighet inför motsägande fakta.
• Ad hoc-hypoteser.
• De använder termen ”vetenskap” på ett nedsättande (och trångsynt) sätt.
• De förvränger och baktalar resten av vetenskapen för att få sin egen forskning att verka mer framsynt än vad den är och ha ett helhetstänkande som all annan forskning saknar.
• De lyckas aldrig fördjupa kunskapen, bara upprepa den.
• De slutar aldrig att undersöka samma sak, gång på gång.
• Upptäckaren presenterar sina fynd direkt i media, snarare än att låta andra forskare skärskåda upptäckten – Carriers teser har till exempel har aldrit peer-reviewats.
• Upptäckaren hävdar att ett mäktigt etablissemang motarbetar arbetet och förfäktar även ibland konspirationsteorier i denna anda.

I Texas röstar ”The Texas State Board of Education (TSBE)” om vad barnen bör lära sig i skolan. Eftersom delstaten är stor får deras beslut stort genomslag i USA. Läroboksförfattarna får vacker skriva läroböcker som innehåller det som TSBE beslutar. Det är därför inte så förvånande att platsen som ledamot i TSBE är eftertraktad av kreationister. Här är platsen där de kan besluta att evolution ska betraktas som ”bara en teori” som står på jämbördig fot med ”en magisk man skapade alltihop på sex dagar”. En kreationist som gjort just detta är Don McLeroy, före detta ordförande i TSBE och någon som faktiskt tror att dinosaurierna vandrade på jorden tillsammans oss människor. På riktigt.

Nu har man gjort dokumentärfilm om kreationisternas arbete i TSBE. Don McLeroy spelar som ordförande en stor roll i filmen, som ni kan se trailern för här nedanför.

Av någon obegriplig anledning verkar detta ha fått Don McLeroy att tro att han är stjärnan i filmen, inte skurken. Eller så gillar han sin skurkroll? I vilket fall har han av någon obegriplig anledning låtit sig intervjuas av Stephen Colbert, som inte försitter tillfället.

Jag skrev nedanstående svar till hittepå-artikeln om Katolska kyrkan på SvD Brännpunkt, men de vill inte ha den eftersom det då skulle bli en replik på en replik, vilket man kan förstå. Så för att inte texten bara ska försvinna publicerar jag den här istället.

Katolska kyrkan världens största manschauvinistiska maktstruktur
Tre katolska debattörer utropade på SvD Brännpunkt (21/4) att ”Katolska kyrkan främjar jämställdhet”. För att backa upp detta något oväntade påstående drog de upp katolska kyrkans arbete med skolor och sjukvård. Men det är att prata om något annat. Även extremt kvinnofientliga organisationer kan driva skolor och sjukhus.

Katolska kyrkan är en manschauvinistisk institution uppifrån och ner. Gud själv är förstås man och detsamma gäller påven, guds främsta representant på jorden. Påvens närmaste underståtar kardinalerna och alla präster är män de också. Varje förslag till att öppna upp prästyrket för kvinnor har konsekvent och obönhörligen slagits ner av Vatikanen. Medan påvar och präster kallas ”fader” är ordet ”moder” reserverat för ett ouppnåeligt kvinnoideal: jungfru Maria, som är ”obefläckad” och ”ren” då hon lyckats föda barn utan att först förlora oskulden. Det bästa en kvinna kan hoppas på inom den katolska maktstrukturen är att bli nunna – ”syster” – en helt maktlös position.

I sitt arbete i världen arbetar katolska kyrkan envetet mot den bästa kända metoden mot fattigdom; att göra det möjligt för fattiga kvinnor att frigöra sig från ständiga graviditeter och överstora barnkullar genom information om preventivmedel och familjeplanering. Här har Vatikanen gjort gemensam sak med auktoritära muslimska länder som Syrien och Iran. Detta opinionsarbete har också den tragiska bieffekten att man motarbetar det bästa skyddet mot HIV: kondomer. Här, liksom i många andra fall, låter kyrkan principer gå före medmänsklighet.

Att påstå att katolska kyrkan främjar jämställdhet är som att påstå att apartheidregimen i Sydafrika främjade jämlikhet mellan svarta och vita. I varken teori eller praktik kommer kyrkan i närheten av något som liknar jämställdhetsarbete. Istället utgör man förmodligen världens största manschauvinistiska maktstruktur, med tragiska konsekvenser för miljoner.

Ehrman

För er som är roade av vilda akademiska debatter försiggår just nu ett smaskigt diskussionskrig om Jesus eventuella historiska existens. Debatten startede med att Bart Ehrman, en av världens främsta experter på Nya Testamentet, skrev om sin nya bok i Huffington Post där han lägger ut argumenten för att Jesus faktiskt funnits. Historikern Richard Carrier var snabb att peka ut felaktigheter i Huffington Post-artikeln.

Carrier

Samme Carrier har nu läst hela boken, och han är inte imponerad. Eller för att rättare beskriva det: han sågar Ehrmans bok totalt. Efter att ha läst igenom Carriers kritik – det är en lång, närmast rättshaveristiskt lång, vindlande text med många detaljer – så verkar det onekligen som om Ehrman slarvat med en hel del detaljer. I vissa fall är dessa detaljer centrala. Men remarkabelt nog skjuter inte Carrier så mycket på huvudargumentet utan verkar mest mena att om Ehrman fått vissa centrala detaljer fel så kan han mycket väl fått andra centrala detaljer fel. Men så är det ju inte. Frågan står och faller med om han verkligen fått de andra centrala detaljerna fel.

Law

I en annan del av den akademiska bloggosfären argumenterar filosofen Stephen Law för det han kallar kontaminerinsprincipen. Här är hans Abstract:

The vast majority of Biblical historians believe there is evidence sufficient to place Jesus’ existence beyond reasonable doubt. Many believe the New Testament documents alone suffice firmly to establish Jesus as an actual, historical figure. I question these views. In particular, I argue (i) that the three most popular criteria by which various non-miraculous New Testament claims made about Jesus are supposedly corroborated are not sufficient, either singly or jointly, to place his existence beyond reasonable doubt, and (ii) that a prima facie plausible principle concerning how evidence should be assessed – a principle I call the contamination principle – entails that, given the large proportion of uncorroborated miracle claims made about Jesus in the New Testament documents, we should, in the absence of independent evidence for an historical Jesus, remain sceptical about his existence.

Det bästa med den uppkomna diskussionen är att alla de historiker som förut tagit Jesus existens som något givet nu måste komma ut och försvara sin position. Diskussionen om Jesus historicitet har gått från att vara sådant konspirationsteoretiker sysslar med till en verklig akademisk debatt. Och slutsatsen är på intet sätt given. Eller? (Själv har jag inte kommit till Ehrmans bok ännu. Jag har därför svårt att värdera de delar av hans argumentation som Carrier inte plockar sönder. Vilket förstås görs ännu svårare av att jag inte kan ämnet…)

Är det någon mer än jag som ser fram emot Ehrmans svar till Carrier? Eller en publik debatt. Det vore mumma.

Om ett enda barn måste lida
För att jag
Genom att visa barmhärtighet
Ska kunna få tillträde till det eviga livet
Då tackar jag nej till det erbjudandet
Priset på harmoni är för högt
Missförstå mig inte lille bror
Det är inte Gud jag förnekar
Det enda jag gör
Är att lämna tillbaka min entrébiljett.

Ur Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

Tack till Magnus Carlson för tips!