Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

mars 2015
m ti o to f l s
« Feb    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Egyptian TV Host Ibrahim Issa: Nobody Dares to Admit That ISIS Crimes Are Based on Islamic Sources

Detta är ett klipp med den Egyptiska TV-värden Ibrahim Issa. Översättarna är Memri TV som är ett israeliskt propagandaverktyg som har för vana att översätta klipp med halvgalna shejker som utfärdar fatwor om i princip allt (kvinnor ska inte köra bil för att slippa bli våldtagna) som väl inte visar Arabvärlden i sitt vackraste ljus. Icke så denna gång. Här handlar det istället om en TV-journalist som dristar sig läxa upp just den typen av religiösa lärde. Religionskritisk diskurs på Egyptisk TV? Det ligger i och för sig i den nya egyptiska regimens intresse att distansera sig mot det Muslimska brödraskapet, men ändå.

Bookmark and Share

”Även om IS skulle försvinna, så finns texterna kvar”

Mohamed Omar rotar i en artikel i Dagens Samhälle i grundproblemet med IS på ett både modigt och intellektuellt konsekvent sätt.

Islamiska staten (IS) är toppen av ett isberg. Den är bara det mest extrema uttrycket för värderingar som har långt större spridning bland muslimer. Islamiska staten pryglar, stympar, halshugger. Allt detta har stöd i islams grundtexter, vilka anses autentiska och normativa. I till exempel Saudiarabien pryglar, stympar och halshugger man också. Konflikten mellan Saudiarabien och IS är ytlig; båda delar i grunden samma värderingar. Men Saudiarabiens kung är mer pragmatisk än Islamiska statens kalif.
Därför menar jag att det inte räcker att fördöma Islamiska staten, man måste gå till källorna, islams grundtexter varifrån de har hämtat sin ideologi, och göra upp med dem. Islamiska staten är en helt igenom religiös rörelse. De gör ingenting som de inte med absolut säkerhet kan förankra i de religiösa texterna. Även om IS skulle försvinna, så finns texterna kvar.
En ny grupp kan uppstå som tar dessa texter på lika stort allvar och anser att det är en religiös plikt att tillämpa dem. Så länge en stor grupp muslimer håller dessa texter för autentiska och normativa finns hotet om en islamisk stat kvar.
Det många muslimska ledare nu gör är att ta avstånd från symptomen, men strunta i sjukdomen. Man tar avstånd från IS förslavande kvinnor och barn, men man struntar i att göra upp med de texter i Koranen och islams övriga normativa texter som sanktioner slaveri. Texter som lärs ut som en del av religionen även i svenska moskéer.

Läs fortsättningen här.
Omar ger problembeskrivningen. Törs vi föreslå att sekulär humanism är svaret? I vår livsåskådning hålls inga texter för heliga. En tanke att ta med sig in i den moderna tidsåldern.
Bookmark and Share

Snabbaste sättet att ta sig förbi en gränsövergång

Bookmark and Share

I sagornas innersta krets

 

Bookmark and Share

Smiska barn är ok enligt påven, så länge man inte förnedrar dem

Påve Franciskus hade ju en ganska bra start, men nu börjar de mörka rötterna synas i allt fler sammanhang. När människor blev mördade i Frankrike tyckte han det var ett lämpligt tillfälle att påpeka att han själv skulle smocka till den som förolämpade hans mamma. Nu handlar det istället om att slå barn, om vilket han hade detta att säga.

One time, I heard a father in a meeting with married couples say ‘I sometimes have to smack my children a bit, but never in the face so as to not humiliate them. How beautiful! He knows the sense of dignity! He has to punish them but does it justly and moves on.

Vatikanens damage-control ryckte som vanligt genast ut för att förtydliga vad han egentligen menade.

The Rev. Thomas Rosica, who collaborates with the Vatican press office, said the pope was obviously not speaking about committing violence or cruelty against a child but rather about ”helping someone to grow and mature.”

Personligen tycker jag det är väldigt magstarkt att någon inom Katolska kyrkan överhuvudtaget dristar sig att komma med rekommendationer för hur man bör behandla barn. Men nu när påven dessutom godkänner föräldrar att slå dem? Det är ett oerhört övergrepp när man är så mycket starkare än ett barn att orsaka barnet fysisk smärta.

Gubbtjyven borde skämmas och gå i pension tillsammans med hela sin moraliskt bankrutta institution.

De här visdomsorden skrev Astrid Lindgren en gång om barnaga.

Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där, ”spar på riset och du fördärvar pilten”, det vill säga, hon trodde egentligen inte på det, men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting, så att hon tyckte att han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: ”Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mej.” Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon. Barnet hade tänkt att ”min mor vill faktiskt göra mig illa, då går det väl lika bra med en sten”.
Hon slog armarna om honom, och de grät en stund tillsammans. Och sedan la hon stenen på en hylla i köket, och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: aldrig våld!
(Astrid Lindgren 1978)

Om ni tycker att Påven har fel så kan ni hjälpa till att ändra tillståndet i världen genom Rädda Barnen, som sedan många år tillbaka arbetar för att aga ska förbjudas i hela världen. Här nedanför kan ni se deras ”Barnens världskarta” som visar vilka länder i världen som har lagstiftning mot barnaga.

Här kan ni läsa New York Times artikel om påvens uttalande.

Bookmark and Share

Daniel Dennett skriver brev till New York Times

En insändare från Daniel Dennett till New York Times som artikulerar skillnaden mellan sekulärhumanistisk och religiös etik på ett särdeles klart formulerat sätt. Vär att publicera i sin helhet.

We’re Fine Without God, Thanks
Re “Building Better Secularists” (column, Feb. 3):
David Brooks says secular individuals have to build their own moral philosophies, while religious people inherit creeds that have evolved over centuries. Autonomous secular people are called upon to settle on their own individual sacred convictions.
Secularists don’t have to “build” anything; we can choose moral philosophies from what’s already well tested. If religious people think that their “faith” excuses them from evaluating the duties and taboos handed down to them, they are morally obtuse.
Does Mr. Brooks think that religious people are not “called upon to settle on their own individual sacred convictions”? Children may be excused for taking it on authority, but not adults.
Mr. Brooks writes, “Religious people are motivated by their love for God and their fervent desire to please Him.” We secularists have no need for love of any imaginary being, since there is a bounty of real things in the world to love, and to motivate us: peace, justice, freedom, learning, music, art, science, nature, love and health, for instance.
Our advice: Eliminate the middleman, and love the good stuff that we know is real.
DANIEL C. DENNETT
Medford, Mass.
The writer, a professor of philosophy at Tufts University, is co-author of “Caught in the Pulpit: Leaving Belief Behind.”

Bookmark and Share

IS manifest om kvinnor

06Quilliam Foundation (som jobbar mot extremism) har översatt IS manifest om kvinnor. Det är hemsk läsning. Men så är kvinnors jämställdhet inte de Abrahamitiska religionernas starka sida. Samma andas barn…

Bookmark and Share

Nejnejnej, (den mumifierade) munken är inte död – han mediterar bara

BBC berättar om ett fynd av en mumifierad Buddhist-munk som någon försökte sälja på svarta marknaden (!). Tibetanska ”experter” påpekar dock att munken inte alls är död utan bara i ett tillstånd av djup meditation som kallas ”tokdam”.

Siberian Times berättar mer:

Dr Barry Kerzin, a famous Buddhist monk and a physician to the Dalai Lama, said: ‘I had the privilege to take care of some meditators who were in a tukdam state.
‘If the person is able to remain in this state for more than three weeks – which rarely happens – his body gradually shrinks, and in the end all that remains from the person is his hair, nails, and clothes. Usually in this case, people who live next to the monk see a rainbow that glows in the sky for several days. This means that he has found a ‘rainbow body’. This is the highest state close to the state of Buddha’.
He added: ‘If the meditator can continue to stay in this meditative state, he can become a Buddha. Reaching such a high spiritual level the meditator will also help others, and all the people around will feel a deep sense of joy’.

Jag tror inte jag är ensam om att komma att tänka på denna sketch.

Ursäkta hädelsen.

Bookmark and Share

Kort utdrag ur Kristna värdepartiets partiprogram

Apropå att man inte bör mixa politik och religion. Från Kristna värdepartiets partiprogram:

Vi anser att föräldrar, inom rimliga
gränser och alltid med respekt för människans värde och värdighet, ska ha
förtroendet att uppfostra och tillrättavisa sina barn och hindra dem från
beteenden som skadar barnen själva och deras omgivning. Förbudet mot
aga har däremot i alltför många fall, i stället för att skydda barn från
övergrepp, inte bara hindrat föräldrar från att utöva sin auktoritet utan
också medfört att både barn och deras föräldrar fått sina mänskliga rättigheter kränkta på ett mycket grovt sätt genom självsvåldig
myndighetsutövning.
Vi menar därför att konsekvenserna av den mer än
fyrtioåriga sk. agalagen måste utredas. Det finns mycket som tyder på att
den inte har tjänat sitt syfte – att skydda barn från övergrepp – utan tvärtom
i hög grad motverkat sitt syfte.

Eller som Bibeln sammanfattar det.

Ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.
Ordspråksboken 3:12

Den som spar på riset hatar sin son,
den som älskar honom fostrar i tid.          
Ordspråksboken 13:24

Undanhåll inte pojken fostran,
agar du honom slipper han dö.
Det är du som skall ge honom aga
och rädda honom från dödsriket.          
Ordspråksboken 23:13-14

Min son, var tacksam för Herrens tuktan
och förlora inte modet när han straffar dig.
Ty den Herren älskar, den tuktar han,
och han agar var son som han har kär.          
Hebreerbrevet 12:5-6

Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och:
Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.          
Matteus 15:4 (Detta är Jesus egna ord)

Det är livsfarligt att sätta sin tillit till gamla böcker. Det verkar nästan som någon slags princip man skulle kunna införa: blanda aldrig religion och politik. En sekulär stat, vad tror ni om det?

Bookmark and Share

How to spot a feminist

Bookmark and Share

”Våldsdåden måste förstås som religiös politik och öppnar för nya frågor”

Idag skriver Stefan Arvidsson, Professor i religionshistoria vid Linnéuniversitetet, en analys av problematiken runt islamism på DN:s kulturdebatt. I mitt tycke är det den bästa analysen i debatten så här långt. Varför? För att den är ett försök till en komplett problem-formulering. Det räcker uppenbarligen inte med ”religion” för att förstå vad som sker, men heller inte genom att helt hänföra allt till ”politik”. Det handlar – förstås – om båda. Men inte isär, utan tillsammans. Inte religion och politik, utan religiös politik.

Från 9/11 till Charlie Hebdo ­pockar en fråga på. Är dessa våldsdåd muslimska våldsdåd? Eller är de i grunden politiska? Om de på något sätt är muslimska måste de vara religiösa. Frågorna kommer i ett annat ljus om vi först ställer samma fråga om mindre ödesdigra fenomen. Handlar den muslimska slöjan, den judiska kippan och den sikhiska turbanen om religion – eller är de bara klädesplagg? Det tycks uppenbart att frågan är felformulerad. De är religiösa kläder. Våldsdåden är på samma sätt varken religion eller politik, utan just religiös politik och måste förstås som sådana.

Utifrån en välvillig blick på våra medmänniskor och med insikter om vad imperialistiska övergrepp, misslyckad integration eller arbetslöshet kan göra med folk förklarar vi gärna dåden som i grunden politiska. Även om en sådan analys har något sympatiskt över sig ­missar den trots allt det som är typiskt för religion: den oöverträffat starka ­legitimeringen av föreställningar och värderingar.

I en religiös kultur är det inte bara jag som tycker si eller så, det är Gud. Tron att det inte bara är jag som hyser vissa åsikter, utan att de är en gudomlig sanning, gör något med människor. Den religiösa retoriken är effektiv när det gäller att ge människor hopp om allt ska ordna sig till det bästa, men den är också effektiv när det gäller att motverka sunt tvivel.

Här kan man utbrista ett ”Jamen själklart! Det har vi ju sagt hela tiden!” Har vi? Alltför ofta glöms i så fall den religiösa dimensionen av politiken bort i analysen, eller (mea culpa) den politiska dimensionen av religionen. Ska vi förstå det här måste vi hålla ihop dem – hela tiden.

Om vi vill förstå hur en viss religion kan legitimera våldsdåd måste vi vara någotsånär sofistikerade. Många religionshistoriska studier har visat att de normer som faktiskt formar människors liv i hög grad är oberoende av vad det står i heliga skrifter. Moralen formas istället av mer direkta, materiella omständigheter. Man kan därför inte på något enkelt sätt avslöja till exempel hinduismen som en våldsbejakande religion genom att citera Bhagavad-Gitans uppmaning till strid.

Samtidigt vet vi att när vi diskuterar religion kommer samtalen ständigt att cirkla runt vad det står i Bibeln, Koranen och andra heliga skrifter. Det skulle vara intellektuellt ohederligt att inte erkänna att vissa av dem i högre grad än andra är svåra att förena med humanistiska utgångspunkter. Men att de är svårförenliga är inte detsamma som att de är oförenliga och de religiösa traditionerna är ständigt stadda i förändring.

Men läs (för Guds skull) hela artikeln hos DN istället för att bara läsa avsnitten här på bloggen.

Vilka är de väsentliga skillnaderna mellan Turkiets islamdemokrater och Europas kristdemokrater? Förstår vi egentligen inte mer av Islamiska staten om vi beskriver den som först och främst, förslagsvis, militant konservativ eller fascistisk? Vilka är egentligen de väsentliga skillnaderna mellan Islamiska staten och Francos katolska styre? Termen ”islamofascism” är förvisso amerikansk propaganda som ska ge sken av att andra världskrigets ideologiska konfliktlinjer lever vidare än i dag. Men den kanske trots det säger mer om människors bevekelsegrunder än ”fundamentalist” eller ”jihadist”. Vi talar om ”den kristna högern” i USA. Varför talar vi aldrig om ”den muslimska högern”?

Bookmark and Share

8-årigt underbarn visar upp sitt kristallnät för att rena negativa energier

Adam – the Crystal Grud Maker har egen hemsida och allt, så det här är på riktigt.

Tack till Marty Mer från vars FB-sida jag lånade filmen.

Bookmark and Share

Om Gandhi gick på yoga idag

Bookmark and Share

Ordföranden för the International Union of Muslim Scholars förklarar: ”Hade vi inte dödat avfällingar hade islam inte existerat idag”

Här kan ni se Schejk Yusuf al-Qaradawi, ordföranden för ”the International Union of Muslim Scholars”, förklara att islam inte hade existerat idag om man inte hade dödat avfällingar från religionen redanfrån början. För att rättfärdiga dödandet citerar han en koranvers som måste omtolkas metaforiskt i flera lager för att inte vara så otäck och spär på med några hadith. al-Qaradawi är en riktigt otäck figur som försvarat självmordsbombare, dödandet av civila israeler och förintelsen, för att bara nämna några saker – så otäck att han blivit utvisad från Egypten

Javisst ja, på sin meritlista har han också att han 2003 deltog i en konferens i Stockholms moské som anordnades av Islamiska förbundet i Sverige. Det var dumt av dem att bjuda in honom.

 

Bookmark and Share

Lördagsgospelblasfemi

Det handlar inte om Muhammed så ni kan skratta utan att tänka.

Bookmark and Share

Regina Lund försvarar sina mediala förmågor (hon säger sig kunna tala med döda) i SVT Debatt

Regina Lund påstår att hon kan prata med de döda. Lite charmigt snurrigt kan man tycka. Hon kan väl få tro det om hon vill? Ja, självklart, men hon tar också emot klienter och ger råd utifrån sina ”förmågor” och då börjar det tangera gränsen för det acceptabla. Någon som reagerat på detta är Aftonbladets krönikör Alex Schulman som skrev följande i en krönika:

Lunds texter måste upphöra att publicerasArtisten och skådespelerskan Regina Lund är tydligen medium. Hon kan prata med folk på andra sidan. Hon kan dessutom se in i framtiden, hon påstår till exempel att hon förutspådde tsunamin eftersom hon i barndomen drömde om ”en stor våg”.
[…]
Signaturen ”Lotta” skriver till Regina Lund och frågar henne om det barn som hon nyligen förlorade under graviditeten var hennes s­ista. Lotta nämner också att hon saknar sin pappa som dog för några år sedan. Regina­ Lund svarar att det finns ett samband mellan missfallet och f­adern. I själva verket var barnet i Lottas m­age ingen annan än fadern själv, på väg att återfödas. Men mitt i graviditeten ångrade han sig. ”Han ångrade sig för att han vill att du ska ta hand om DIG och inte om honom”, skriver Regina. Därför valde han alltså att dö som foster. ”Lev ditt liv fullt ut i glädje”, hälsar R­egina Lund avslutningsvis.
Regina Lund skriver b­ekymmerslöst och jag slås av att hon kanske inte alls är ond. Hon kanske bara är aningslös. Hon kanske inte fattar bättre, helt enkelt.
Hon kanske inte har förmågan att sätta sig in i ”Lottas” liv och värld och vad som eventuellt kan hända med Lottas känslor när hon plötsligt får veta att hennes saknade fader bestämde sig för att dö ännu en gång, den här gången i hennes egen livmoder.
Regina Lund kan väl sitta på egen kammare och spå sig själv och skriva listor på vilka hon varit i tidigare liv, det skadar väl ingen, men när hon utsätter andra för den här galenskapen så spelar det ingen roll om hon är ond eller aningslös – den rösten måste tystas.
Texterna måste upphöra att publiceras. Någon som är klokare än Regina måste ta ansvar.
Jag kan knappt tänka tanken på vad som skulle hända om Regina Lund eller något annat ”medium” skulle berätta för mig hur min pappa har det på andra sidan. Jag skulle nog först bli väldigt illa berörd. Och sedan, fullständigt rasande.

Det går att hävda att ansvaret för det här problemet inte ligger hos Regina Lund själv. Tror hon att hon kan tala med de döda på riktigt agerar hon rationellt, fast utifrån irrationella premisser. Den som måste ta ansvar i ett sådant här läge är de som publicerar hennes tokerier: Hänt Extra. Ok att skriva slaskiga kändisreportage, men Lunds galenskaper kan – precis som Schulman skriver – faktiskt orsaka reell skada.

Här nedanför kan ni se Regina Lund försvara sin verksamhet på SVT Debatt. Magikern Samuel Warg kommenterar, liksom Unga Humanisters ordförande Simon Klein.

Bookmark and Share

Är yttrandefriheten absolut?

Via min favoritblogg Why evolution is true får jag korn på två artiklar som försvarar yttrandefriheten som absolut. En artikel av Steven Pinker i the Boston Globe och en osignerad ledarartikel i the Economist. Först, Pinker:

Is free speech merely a symbolic talisman, like a national flag or motto? Is it just one of many values that we trade off against each other? Was Pope Francis right when he said that “you cannot make fun of the faith of others”? May universities muzzle some students to protect the sensibilities of others? Did the Charlie Hebdo cartoonists “cross a line that separates free speech from toxic talk,” as the dean of a school of journalism recently opined? Or is free speech fundamental — a right which, if not absolute, should be abrogated only in carefully circumscribed cases?The answer is that free speech is indeed fundamental. It’s important to remind ourselves why, and to have the reasons at our fingertips when that right is called into question.
[…]
Why do dictators brook no dissent? One can imagine autocrats who feathered their nests and jailed or killed only those who directly attempted to usurp their privileges, while allowing their powerless subjects to complain all they want. There’s a good reason dictatorships don’t work that way. The immiserated subjects of a tyrannical regime are not deluded that they are happy, and if tens of millions of disaffected citizens act together, no regime has the brute force to resist them. The reason that citizens don’t resist their overlords en masse is that they lackcommon knowledge — the awareness that everyone shares their knowledge and knows they share it. People will expose themselves to the risk of reprisal by a despotic regime only if they know that others are exposing themselves to that risk at the same time.

Common knowledge is created by public information, such as a broadcasted statement. The story of “The Emperor’s New Clothes’’ illustrates the logic. When the little boy shouted that the emperor was naked, he was not telling them anything they didn’t already know, anything they couldn’t see with their own eyes. But he was changing their knowledge nonetheless, because now everyone knew that everyone else knew that the emperor was naked. And that common knowledge emboldened them to challenge the emperor’s authority with their laughter.

The story reminds us why humor is no laughing matter — why satire and ridicule, even when puerile and tasteless, are terrifying to autocrats and protected by democracies. Satire can stealthily challenge assumptions that are second nature to an audience by forcing them to see that those assumptions lead to consequences that everyone recognizes are absurd.

Sedan Economist:

Begin with the obvious controversy: blasphemy. The pope last week sympathised with those who feel compelled to react to perceived slights against Islam. Disparage another’s faith, he said, and you “can expect to get punched”. Not only were his comments a little unChristian, they were also deeply mistaken. Few subjects demand scrutiny as urgently as does religion—which, erroneously or otherwise, is invoked in conflicts and disputes around the globe. Muslims themselves forcefully, sometimes lethally, debate interpretations of their creed. Any censorship regime that exempts Islam or other religions from searching commentary is perverse.

Fast menar de verkligen absolut yttrandefrihet – att alla får säga exakt vad de vill? Nej, båda artiklarna innehåller resonemang om gränssättande. Pinker:

It’s true that free speech has limits. We carve out exceptions for fraud, libel, extortion, divulging military secrets, and incitement to imminent lawless action. But these exceptions must be strictly delineated and individually justified; they are not an excuse to treat speech as one fungible good among many. Despots in so-called “democratic republics” routinely jail their opponents on charges of treason, libel, and inciting lawlessness. Britain’s lax libel laws have been used to silence critics of political figures, business oligarchs, Holocaust deniers, and medical quacks.

Economist:

That does not mean they should impose no restrictions at all. Even in America, with its admirable constitutional protections, free speech has limits. Child pornographers are rightly regarded as having committed a crime. Advocacy or incitement of violence is banned. Those caveats offer a sound precept: speech should be curtailed only when it is likely to cause serious harm—not including the emotional kind. The likelihood of harm will vary by time and place: in ethnically combustible parts of Africa, officials are entitled to be more stringent with rabble-rousing génocidaires than might be defensible elsewhere. But everywhere the rules should be as light as public order requires. The greater the leeway for suppression, the more likely rulers are to abuse it—witness the different cases of Russia, Saudi Arabia and Thailand.

Absolut yttrandefrihet – utom när yttranden kan orsaka allvarlig skada? Då återstår bara frågan varför dödliga upplopp i den muslimska världen inte räknas som ”allvarlig skada”. Economist svarar:

A common objection to this liberal stance is that, in the internet age, a book or caricature published in Europe can lead to deaths in Japan or Nigeria, as during the furores over Salman Rushdie’s novel, “The Satanic Verses”, the cartoons of Muhammad published in Denmark in 2005 and Charlie Hebdo. Such butterfly-wing effects, this argument runs, mean all governments should be stricter. On the contrary: the globalisation of outrage is further evidence that striving to pre-empt offence leads to a spiral of censorship. Take into account every fragile sensibility or unintended consequence on the other side of the world, and public discourse will shrink to vanishing.

Absolut yttrandefrihet, utom när detta kan orsaka skada, om detta inte sker någon annanstans? Exakt så är svår är den här diskussionen.

Bookmark and Share

Vaggeryds kommun inledde fullmäktigemöte med böneutrop och kristallrening av lokalerna

Skojar bara. Det är förstås Svenska kyrkan som hållit sig framme med sin egen version av hokus pokus. Det där med att skilja religion och politik åt är för dem något som bara verkar gälla i teorin och då främst andra religioner.

Den totala aningslöshet som den moderata fullmäktigeordföranden uppvisar är som ett fjärran eko av en svunnen tid. Som om ”Det har vi alltid gjort” skulle vara någon sorts argument. All heder åt de ledamöter som valde att stå utanför under andakten.

Bookmark and Share

Kan man göra sig förälskad i en främling?

Bookmark and Share

Nya rön om djurs minne: En ny studie visar att alla djur har lika dåligt korttidsminne – den enda art som skiljer ut sig är människan.

En ny intressant studie från centret.

- När det gäller korttidsminnet verkar det fungera nästan likadant hos alla djur. Det är lite förvånande att människoapor inte minns bättre än råttor, men resultaten är tydliga. Människans minne skiljer ut sig genom att det är så mottagligt, vad som helst verkar kunna fastna i minnet under mycket lång tid, säger Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet.

Forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och Brooklyn College har utfört studien som är en metaanalys av nästan 100 minnesexperiment på 25 olika arter. Studien visar att djur har olika minnessystem. Enkelt uttryckt har djur korttidsminne och specialiserade minnen. I korttidsminnet kan djur lagra information om nästan vad som helst men informationen försvinner snabbt. Djur har även en mängd specialiserade minnen som å ena sidan bara kan lagra en viss typ av information men å andra sidan kan den informationen lagras väldigt lång tid.

- Som exempel kan man ta en hamstrande kråkfågel som minns platsen där den gömt nötter i flera månader, men samma djur har svårt att komma ihåg andra saker i andra sammanhang ens en minut. Specialiserade minnen håller information mycket länge, tänk till exempel på att djur kan minnas andra individer, platser rika på föda eller om viss mat är giftig under väldigt långa tidsperioder. Men, minnen från händelser som inte triggar dessa specifika system försvinner inom loppet av sekunder eller ett par minuter. Detta verkar gälla för alla djur utom människan, säger Magnus Enqvist, professor i etologi vid Stockholms universitet.

- Någon gång i vår förhistoria utvecklades mentala förmågor som möjliggör för människor att tala, lära sig läsa och bygga komplicerade samhällen. Vår studie bidrar till att bättre förstå hur människans psykologi förändrats de senaste årmiljonerna, säger Stefano Ghirlanda, professor i psykologi vid Brooklyn College.

Så här går experimenten som analyserats till
Experimenten som analyserats, så kallade delayed matching-to-sample-test, undersöker korttidsminnet och börjar med att ett djur får se ett stimulus, till exempel en röd prick. Den röda pricken försvinner, och efter ett uppehåll får djuret se två stimuli varav ett är likadant som det första medan det andra är annorlunda, till exempel en svart fyrkant. Djuret belönas om det väljer samma stimulus efter uppehållet som det fick se före uppehållet, i det här fallet den röda pricken.

Bookmark and Share

Idag för 70 år sedan befriades Auschwitz

Bookmark and Share

Douglas Adams om vikten av blasfemi

Now, the invention of the scientific method and science is, I’m sure we’ll all agree, the most powerful intellectual idea, the most powerful framework for thinking and investigating and understanding and challenging the world around us that there is, and that it rests on the premise that any idea is there to be attacked and if it withstands the attack then it lives to fight another day and if it doesn’t withstand the attack then down it goes. Religion doesn’t seem to work like that; it has certain ideas at the heart of it which we call sacred or holy or whatever. That’s an idea we’re so familiar with, whether we subscribe to it or not, that it’s kind of odd to think what it actually means, because really what it means is ‘Here is an idea or a notion that you’re not allowed to say anything bad about; you’re just not. Why not? – because you’re not!’ If somebody votes for a party that you don’t agree with, you’re free to argue about it as much as you like; everybody will have an argument but nobody feels aggrieved by it. If somebody thinks taxes should go up or down you are free to have an argument about it, but on the other hand if somebody says ‘I mustn’t move a light switch on a Saturday’, you say, ‘Fine, I respect that’. The odd thing is, even as I am saying that I am thinking ‘Is there an Orthodox Jew here who is going to be offended by the fact that I just said that?’ but I wouldn’t have thought ‘Maybe there’s somebody from the left wing or somebody from the right wing or somebody who subscribes to this view or the other in economics’ when I was making the other points. I just think ‘Fine, we have different opinions’. But, the moment I say something that has something to do with somebody’s (I’m going to stick my neck out here and say irrational) beliefs, then we all become terribly protective and terribly defensive and say ‘No, we don’t attack that; that’s an irrational belief but no, we respect it’.

It’s rather like, if you think back in terms of animal evolution, an animal that’s grown an incredible carapace around it, such as a tortoise – that’s a great survival strategy because nothing can get through it; or maybe like a poisonous fish that nothing will come close to, which therefore thrives by keeping away any challenges to what it is it is. In the case of an idea, if we think ‘Here is an idea that is protected by holiness or sanctity’, what does it mean? Why should it be that it’s perfectly legitimate to support the Labour party or the Conservative party, Republicans or Democrats, this model of economics versus that, Macintosh instead of Windows, but to have an opinion about how the Universe began, about who created the Universe, no, that’s holy? What does that mean? Why do we ring-fence that for any other reason other than that we’ve just got used to doing so? There’s no other reason at all, it’s just one of those things that crept into being and once that loop gets going it’s very, very powerful.

Från ett tal på konferensen Digital Biota 2. 1998.

Bookmark and Share

Salman Rushdie om ”Jag är för yttrandefrihet, men…”

”Jag är inte rasist, men…” har sin motsvarighet i ”Jag är för yttrandefrihet, men…”

Bookmark and Share

Lena Andersson: ”Fruktan har goda skäl”

Lena Andersson har en viktig krönika i dagens DN – läs för guds skull hela, här är bara ett utdrag.
_________________________

Våld lönar sig inte, brukar det heta, och sedan en tid proklameras det i manifestationer: ”Jag är inte rädd”.
Kan det verkligen stämma? Är inte båda dessa påståenden felaktiga, och rena besvärjelserna? Terror och våld lönar sig definitivt, liksom hot och utpressning. Alla de hemska metoder som människorna tänkt ut genom tiderna för att bemäktiga sig andra fysiskt och psykiskt och få dem att göra som man vill fungerar. Därför finns de. Måhända är vinsterna kortsiktiga men på lång sikt är vi alla ändå döda, som John Maynard Keynes ska ha sagt.
 
Det som våldsverkare oavsett etikett har gemensamt är att de förkastat uppfattningen om individernas jämbördiga autonomi, det privata ägandet av det egna livet om man så vill. Därför är det orimligt att inte vara rädd för människor som både är likgiltiga för döden och använder sin egen suveränitet till att omintetgöra andras.
Jihadisternas rättesnöre Koranen kan tyckas bekräfta inställningen att livet här och nu inte är så viktigt: ”Detta jordiska liv är inte mycket mer än lek och flyktig glädje; de eviga boningarna är ett bättre [mål att sträva mot] för de gudfruktiga.” (6:32) Men passagen kunde lika gärna läsas som en maning till överseende med de otrognas felsteg, och att livet trots allt består av glädje och lek.
Texter går som bekant att tolka olika. Att ge dem den status som Koranen har i den troendes liv är därför direkt livsfarligt. Problemet är inte att jihadisterna har vantolkat islam, utan att det är för viktigt för dem att tolka islam, och att konsekvenserna drabbar andra än dem själva.
Men det är kanske inget att undra över i en värld som fortfarande betraktar religiösa omvändelser och grubblerier som tecken på en större finstämdhet inför tillvarons komplexitet.
_________________________
Bookmark and Share

”This ink and paper is a grave threat to our hero who has absolute control over the entire space-time continuum”

Bookmark and Share