Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

maj 2015
m ti o to f l s
« Apr    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Gud stämmer alla homosexuella genom ombud i Nebraska

Verkligheten överträffar dikten. Via Friendly Atheist (där ni även kan läsa stämningen).

Driskell will be representing herself in the case of (I’m not making this up) Driskell v. Homosexuals.
Because no attorney’s touching this one with a ten-foot pole.
No word yet on who’s representing every gay person ever. Or how they’re all gonna fit inside the courtroom.

Mest låter stämningen så här.

Ambassador: I Sylvia Ann Driskell, wish to address You, Your Honor, and the United State District Court of Omaha, Omaha, Nebraska.
I write not in few words, So I hope you, Your Honor, and The United State District Court of Omaha, Omaha, Nebraska; will indulge me, in my writing.
Never before has Our great Nation the United State of America and Our great state of Nebraska; been besiege by sin:
The way to destroy any nation, or state is to destroy its morals; look what happen to Sodom and Gomorrah two city because of the same immoral behavior that represent in our nation, in our states, and our cities; God destroy them.
If God could have found ten righteous people among them he would’ve spared them.
I’m sixty six years old, an I never thought that I would see the day in which our Great Nation or Our Great State of Nebraska would become so compliant to the complicity of some peoples lewd behavior.
Why are judges passing laws, so sinners can break religious and moral laws?
Will all the judges of this Nation, judge God to be a lier?
For God has said; that all unrighteousness is sin, and that homosexuality is abomination 

Bookmark and Share

Rabbi Jonathan Cahn varnar för gudomligt straff om USA låter homosexuella leva i kärlek

Bookmark and Share

Kränker man barnen när man ger dem en religion?

Från dages P1-morgon

Är det rätt eller fel att kalla ett barn kristet, muslimskt eller judiskt bara för att föräldrarna har den tron? Fel, säger den sekulära organisationen Humanisterna som i en annonskampanj menar att det är ”en kränkning av barnen som individer”. Det här har retat upp präster i svenska kyrkan och debattörer. Hör Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna och Anita Goldman, författare, debattera frågan.

Bookmark and Share

Idag delas Crafoord-priset 2015 ut till Richard Lewontin och Tomoko Ohta

De biologiska vetenskaperna har inget eget Nobelpris, även om biologer ibland får pris i kemi eller medicin. Det motsvarande priset för en biolog är istället Crafoord-priset, som delas ut just till ämnen utan Nobelpris, enligt ett rullande fyra-års-schema.

  • År 1: Astronomi och matematik
  • År 2: Geovetenskaperna
  • År 3: Biovetenskaperna
  • År 4: Astronomi och matematik

[Misstänkt. Har det månne varit astronomer och matematiker som designat det här rullande schemat?]

Årets Crafoord-pris delas ut idag till Richard Lewontin och Tomoko Ohta ”för deras banbrytande analyser och fundamentala bidrag till förståelsen av genetisk variation”. Här är sammanfattningen av arbetet de belönas för.

I dag kan det låta självklart att våra arvsanlag är lika unika som våra fingeravtryck. Men när upptäckten gjordes på 1960-talet var den överraskande och i strid med rådande teorier. Denna upptäckt, och de nya teorier som den gav upphov till, har gett vetenskapen en mer korrekt bild av genetisk variation och naturligt urval. Avgörande bidrag till denna kunskapsutveckling har gjorts av årets Crafoordpristagare Richard Lewontin och Tomoko Ohta.

Darwinfink
Illustration: Johan Jarnestad,
Kungl. Vetenskapsakademien.

Att varje individ har sin unika genuppsättning känner alla till som följt tv-seriernas kriminaltekniker i deras jakt på DNA-spår. Om inte vårt DNA vore lika unikt som våra fingeravtryck skulle genetiska spår aldrig kunna binda mördaren till brottsplatsen.

Men fram till 1960-talet hade vetenskapen en helt annan bild av genetisk variation: biologerna föreställde sig att de flesta individer inom en population var ganska lika, genetiskt sett. Det måste, antog man, bli resultatet av det naturliga urvalet, där alla ofördelaktiga genetiska varianter elimineras.

Därför var det en revolutionerande upptäckt när genetikern Richard Lewontin, då verksam vid University of Chicago, på 1960-talet tog reda på hur det verkligen låg till. Lewontin utnyttjade en metod med vilken proteiner separeras baserat på sina molekylära egenskaper, och fick mycket överraskande resultat: den genetiska variationen mellan individerna i en population var många gånger större än väntat.

Resultaten publicerades i den vetenskapliga tidskriften Genetics 1966 och väckte stor uppmärksamhet. Den första analysen gällde bananflugor, men mönstret upprepades för varje art som forskarna tittade på: alla uppvisade en stor och oväntad genetisk variation, som tycktes stå i strid med det naturliga urvalets principer.

En teori lanserades om neutrala mutationer, som skapar genvarianter som varken är fördelaktiga eller ofördelaktiga. Denna teori tycktes kunna förklara den stora variation som forskarna upptäckt. Men genetikern Tomoko Ohta, verksam vid National Institute of Genetics i Japan, menade att en sådan enkel uppdelning i tre typer av mutationer – goda, neutrala och skadliga – inte speglade verklighetens komplexitet. I själva verket är nästan alla mutationer i gener en aning skadliga, men den skadliga effekten är så liten att dessa genvarianter ändå kan bli kvar i populationen, förklarade hon. De kan därmed betraktas som nästan neutrala. Ohta påpekade också att populationens storlek är av avgörande betydelse för det naturliga urvalets effektivitet: ju mindre population, desto större roll kommer slumpen att spela, och desto sämre kommer det naturliga urvalet att fungera. Ohta presenterade denna teori i den vetenskapliga tidskriften Nature 1973.

Både Lewontin och Ohta har efter dessa tidiga och banbrytande publikationer fortsatt att studera genetisk variation och under flera decennier lämnat betydande bidrag till den fortsatta kunskapsutvecklingen på området.

Richard Lewontin och Tomoko Ohta tilldelas Crafoordpriset för grundforskning av stor generell betydelse. Det går dock även att ge exempel på hur kunskapen om genetisk variation fått mycket konkreta tillämpningar:

  • Inom ekologi och naturvård har den lett till bättre förståelse av populationsstruktur och hotade populationers genetiska sårbarhet. Ett annat resultat är nya metoder för att beräkna naturliga populationers storlek med hjälp av DNA-analys av biologiska spår, som spillning.
  • Inom systematisk biologi har kunskapen om genetisk variation lett till nya möjligheter att förstå släktskapsförhållanden, både inom och mellan arter.
  • Tack vare kunskapen om genetisk variation har det blivit möjligt att bestämma det nära släktskapet mellan individer med hjälp av DNA-analys. Inom den evolutionära ekologin har detta fått stort genomslag när det till exempel gäller faderskapsanalys. Hos många djurarter har det visat sig att honor parar sig med mer än en hane, och att ungarna i en kull därför ofta kan vara halvsyskon.
  • Vidare har kunskapen om genetisk variation naturligtvis också haft en stor betydelse inom medicin. Den ligger bland annat till grund för den omfattande forskning som bedrivs om riskgener för olika sjukdomar, men även för ett ökat fokus på individanpassad behandling utifrån patientens genetik.

Här har ni en film som beskriver varför de båda pristagarna fick priset.

Ni kan läsa mer om Richard Lewontin, som är en kontroversiell figur, i det här blogginlägget.

Bookmark and Share

Bob Trivers om Crafoordpristagaren Richard Lewontin

Professor Bob Trivers

Bob Trivers, en av de verkliga giganterna inom evolutionsbiologin, har skrivit den nedanstående mindre smickrande betraktelsen av dagens Crafoordpristagare Richard Lewontin. Texten är från The Unz Review: An Alternative Media Selection och är en del av en längre betraktelse betitlad Vignettes of Famous Evolutionary Biologists, Large and Small.

Professor Richard Lewontin

Professor Lewontin was quite the dominant figure in the 1970’s. He strode back and forth in front of audiences, hands on his suspenders, belly pushed forward, and expounded on the importance of “dynamical equations” in evolutionary thinking. None of us knew what a dynamical equation was, but we knew we sure better find out quickly. Although apparently expert in population genetics theory, his true move to fame was to ally himself with Dr Hubby so as to give—for the first time—what appeared to be a more or less unbiased measure of the frequency of heterozygosity in nature, that is, the degree to which the two sides of an organism’s genome (maternal and paternal) are different from each other. This is an important variable that had never been measured before. Inbreeding produces similarity, outbreeding heterozygosity (vide President Obama). Hubby and Lewontin’s conclusion was that there was a lot of heterozygosity in natural populations. This was an important finding.

I first heard him talk when he visited Harvard in 1969 to lecture on the new work. He gave a masterful talk, both in content and in style, and polished off the work with a series of slides showing evidence of selection along gradients in nature, acting similarly in several Drosophila species. But within five years he turned his back on natural selection and decided to emphasize the importance of random factors, which of course produced no patterns of particular interest, nor any insight into the function of genes and traits. This I believe he did for political grounds, emasculating his own discipline in order to render it sterile regarding human behavior and genetics.

In later years, doing less and less science, he spent more of his time on politics and philosophical writing whose meaning was difficult to locate, in part because there was often no meaning there. Consider the following obscurantist thought:

“Throughout the history of modern biology there has been a confusion between two basic questions about organisms: the problem of the origin of differences and the problem of the origin of state. At first sight these seem to be the same question, and taken in the right direction, they are. After all, if we could explain why each particular organism has its particular form, then we would have explained, pari passu, the differences between them. But the reverse is not true. A sufficient explanation of why two things are different may leave out everything needed to explain their nature.”

David Haig responds by quoting Isadore Nabi (the fictional character who Lewontin and colleagues used to write anonymous criticisms of sociobiology, E.O. Wilson, and others).

“If we could explain how each organism has evolved its particular form, by the selection of differences, then we would have explained, per stirpes, why it has its particular state. But the reverse is not true. A sufficient explanation of how an organism develops may tell us nothing about why it has its particular form.”

As for his political writing, nothing could beat a piece he wrote with Richard Levins stating that there was nothing in Marxist/Leninism that could be contradicted by objective reality. Wow, I thought, it is rare for people to fess up so quickly that there is no content to their enterprise, since if in principle it can’t be contradicted, it says nothing.

Lewontin’s story is that of a man with great talents who often wasted them on foolishness, on preening and showing off, on shallow political thinking and on useless philosophical rumination while limiting his genetic work by assumptions congenial to his politics. He ran a successful lab for many years, and easily raised large sums of research funds, so many U.S. geneticists remember him fondly for their time with him at Harvard, as a grad student or post-doc, but as an evolutionary thinker, never mind geneticist (beyond his early work on linkage disequilibrium), he has turned up mostly empty and the best of his ex-students concede he had done little of note for more than 20 years.

By the way, Lewontin would lie openly and admit to doing so. Lewontin would sometimes admit, in private at least, that some of his assertions were indeed fabrications, but he said the fight was ideological and political—they lied and so would he. On other matters, such as committee work, Lewontin could be rational and useful. Much less so, it was said was Stephen Gould, who was into self-promotion, self-inflation and self-deception full time. Not only was his science hopeless but so was much of his behavior in other contexts as well. I can remember him arguing against offering a full professorship to a truly excellent Colombian biologist because we would be discriminating against a third world country by depriving it of him. A heavy silence enveloped the room. Surely there was no brain/drain problem in evolutionary biology (Colombia to the United States) comparable to the one for nursing. Why not imagine the benefit he could confer on his own country sitting on a fat sum of Harvard money, linked to one of the best Museum collections in the world, with multiple opportunities to polish off his top scientists.

Läs om varför Richard Lewontin får Crafoordpriset här.

Bookmark and Share

”Hur har du mage, Anita Goldman, att kränka min religionsfrihet på detta sätt?”

Kulturskribenten Andreas Ekström på Sydsvenskan är arg på Anita Goldmans DN-artikel från idag.

I Dagens Nyheter (5/6) skriver författaren Anita Goldman med avsky om en ny annonskampanj.
Hon drar paralleller till Nordkorea. Hon kallar Sverige extremistiskt. Hon gissar att nästa steg blir en ”åsiktspolis som tränger in i hemmen”.
Vad är det då för budskap som får en tänkande person att ta till överord av detta slag?
Det är en annons för Humanisterna, en ideell förening för sekulär upplysning som vill minska religionens politiska inflytande.
Eftersom annonsen i sig är harmlös – den innehåller några försiktiga formuleringar om det problematiska i att fostra barn in i en tro – måste Anita Goldman göra den värre än den är, för att få utlopp för sin enorma kränkthet. Alltså påstår hon att annonsen innehåller tankegods som den inte innehåller, varpå hon sedan argumenterar mot detta.
Vidare skriver hon försåtligt om att annonsen är publicerad i en liberal tidning – underförstått är budskapet så grovt att utgivaren borde ha tackat nej.
Det absolut värsta? Att hon kallar det uppseendeväckande att religionsfrihet innefattar också frihet från religion. Som om inte det var en av hörnstenarna i religionsfriheten.
Hur har du mage, Anita Goldman, att kränka min religionsfrihet på detta sätt?

Vi är nog många som ställer oss den frågan idag.

Bookmark and Share

Attentat mot Muhammed-karikatyrtävling i Dallas, USA

Från Dagens Nyheter.

Två män har skjutits ihjäl av polisen utanför ett konferenscenter i utkanten av Dallas, USA, där en utställning med Muhammedkarikatyrer pågår. Ett stort säkerhetspådrag bevakade arrangemanget där den kontroversielle politikern Geert Wilders deltog.
[…]
Det är organisationen American Freedom Defense Initiative (AFDI) som utlyst en tävling med karikatyrer av profeten, med en prissumma på 10 000 dollar. Arrangemanget har kallats islamfientligt av kritiker, men arrangörerna hävdar att de bara utövar sin yttrandefrihet.

Läs mer här.

I USA har för övrigt Amerikanska PEN gett Charlie Hebdo ett yttrandefrihetspris. Något som fick 145 skribenter att protestera.

Några åsikter:

  • Attentatsmännen är de som gör sig skyldiga till brott. Det är brottsligt att skjuta tecknare, inte att rita teckningar.
  • Högerextremister utnyttjar den här självklara sanningen för att provocera och sprida hat. Det här är för djävligt och något som gör kampen mot islamismen – vår tids nazism – så ohyggligt mycket svårare. Islamism och traditionell högerextremism göder varandra. Båda måste bekämpas.
  • Charlie Hebdo är varken högerextremistisk, islamistisk eller islamofob. Det är en satirtidskrift som sparkar vilt åt alla håll. Att 145 skribenter tar avstånd från att de får PEN-priset är skamligt.
Bookmark and Share

Det bästa jag vet är att stiga upp tidigt på mornarna – så därför sparar jag det så länge som möjligt.

Bookmark and Share

True Facts About Marsupials

Bookmark and Share

Att komma ut som hetero

Bookmark and Share

Glad Valborgsmässoafton!

Vare sig ni firar ikväll eller inte så hoppas jag att ni har en glad Valborgsmässoafton. Förhoppningsvis lite mer städat än det här firandet i Uppsala, som Nordiska museet tycker det är viktigt att lyfta fram på sin, något inkompletta, informationssida om Valborg.

Bilder från Valborgsfirandet i Ekonomikumparken, Uppsala, 2010. Foto: Erik Ottosson

I Jan Björklunds anda – han vill ju att man ska veta ursprungen till alla helger fast han inte verkar känna till dem själv – kommer här en genomgång av valborgsfirandets ursprung, hämtat från den förträffliga sidan Högtider och traditioner. Namnet Valborg, om ni undrar, kommer sig av att man som vanligt försökt kristna firandet genom att döpa dagen efter den heliga Valborg.

______________________________

Varför firar vi valborgsmässoafton?

Människor har i alla tider och i alla kulturer haft ett behov att organisera och strukturera en kaotisk tillvaro. Ett sätt är att dela upp tiden i greppbara enheter såsom år, veckor och dagar. Men även åren kan delas in och det på ett antal olika sätt. Ett vanligt är att dela in året i ett vinter- och ett sommarhalvår. I norra Europa har det vanligaste varit att vinterhalvåret varat från november till april och sommarhalvåret från maj till oktober.

I brytningstiden mellan sommar och vinter har det alltid funnits föreställningar om att onda och magiska krafter varit i rörelse – vilket också gäller andra brytningstider såsom ex. sommarsolståndet ochskärtorsdagen. Till sommarhalvårets slut – 31 oktober – har i den anglosaxiska världen knutits firandet av Halloween – som har sitt ursprung i den keltiska festen Samhain. Då trodde man att döda människor vandrade och man tände ljus för att de skulle hitta tillbaks till sina gravar. På motsvarande sätt har 30 april i keltisk tradition firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld.

I Tyskland har 30 april firats som Walpurgisnacht – den natt då häxorna for till Blocksberg (motsvarande vår skärtorsdag då häxorna far till Blåkulla).

Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Sedan åtminstone medeltiden har valborgsdagen (alltså första maj) varit första dagen på det administrativa året. Så här skriver Bringéus:

Hantverkarna följde köpmännens mönster och sköt under 1400-talet upp årets stora sammankomst från fastlagen till valborgsdagen. Sedan tiggeri förbjudits under fastlagen, försköts även djänkarnas (skolgossarnas) fetsfirande till majdagen.

På så vis blir valborgsmässoafton en typ av nyårsafton (egentligen inte mindre logisk än 31 december). Firandet av valborgsmässoafton är alltså ett firande av sommarhalvårets början och traditionerna som knutits till firandet är av blandad härkomst. Att tända eldar på valborgsmässoafton är en sed som kan ha sitt ursprung hos tyska köpmän som importerade sedan till Sverige under 17- och 1800-talet. Swahn skriver dock:

Men troligt är dock att den här vackra seden ändå har ett äldre, inhemskt förflutet. Somliga folklorister har hävdat att det ytterst skulle röra sig om keltiskt, närmast irländskt ursprung, I det fordom keltiska Västeuropa var 1 maj sommarhalvårets första och firades inte minst med bål.

Även Eskeröd är inne på samma linje då han menar att valborgseldarna har andra, rent praktiska, orsaker. Skiftet april/maj var det vanligt att djuren släpptes ut på bete och då användes eldarna för att skrämma bort rovdjur. Vidare röjde man slåttermarkerna på våren och var då tvungna att elda upp allt ris varvid stora bål blev nödvändiga.

Det omvittnas också ofta att man till valborgsmässoelden tog allt det torra riset från vinterns lövfoder. Då djuren släpptes ut och det inte blev mer ris, var det en praktisk åtgärd att elda upp det. /../ Med tanke på de magiska spekulationer, som ofta knyts till ingångsdagar för nya perioder av året, ligger det nära till hans att särskild skyddsmagi inför djuren betesgång kommit att tillämpas här.

Oavsett om det är tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna torde det vara klarlagt att firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. I Sverige kallar vi dagen för valborgsmässoafton (vilket egentligen är lite märkligt eftersom Valborg kom in i almanackan först 1901).

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-04-25)

Källor:

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Eskeröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag
Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag
Joy, Margaret (1982) Highdays and Holidays Faber & Faber
Bookmark and Share

”Humanisterna tar barns religionsfrihet på allvar”

Idag publiceras på SvD Opinion Humanisternas svar på de två prästernas kritik av vår annonskampanj häromdagen.

Åratal av bibeltolkning verkar till slut ha tagit ut sin rätt, för häromdagen besvarade prästerna Maria Klasson Sundin och Carl Henric Svanell Humanisternas annonskampanj där vi hävdar att alla barn har rätt till religionsfrihet med ett bestämt ”Nej! Alla barn har rätt till religionsfrihet!” (Brännpunkt 25/4). Tyvärr har artikelförfattarna feltolkat och förvanskat Humanisternas åsikter i frågan till den grad att artikeln är svår att bemöta.
[…]
Vi tycker att barn ska ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på, och vi menar verkligen inte att vägen dit är att isolera barn från religion och tradition. Särskilt i dagens Sverige där vi berikats med många nya kulturella och religiösa perspektiv krävs tvärtom att vi möter flera livsåskådningar under skolgång och uppväxt. Det är därför vi är bestämda motståndare till religiösa friskolor, i vilka barn isoleras från andra perspektiv och bara möter en enda religion.
Den obligatoriska skolan ska vara konfessionsfri och inte premiera en viss livsåskådning före någon annan. Därför är det djupt olyckligt att Svenska kyrkan nu spelar Sverigedemokraterna i händerna och förespråkar en ändring i skollagen där utbildningen i skolan inte längre ska vara konfessionsfri utan att ”vissa enstaka konfessionella inslag” (läs kristna) ska vara tillåtna.
Avslutningsvis håller vi fullt och fast med Klasson Sundin och Svanell: ”Religionsfriheten ska gälla för alla, oavsett ålder. Det gäller både rätten att välja och rätten att utöva religion och övertygelse, frihet till och frihet från. Detta tror vi är viktiga komponenter i det att leva i ett pluralistiskt och tolerant samhälle.” Men synar man prästernas text närmare visar det sig att det de kallar ”religionsfrihet för barn” bara verkar betyda ”religionsfrihet för föräldrar”. Vi menar att istället att fokus måste ligga på individen, på barnens mänskliga rättigheter.

Läs hela artikeln här.
Bookmark and Share

Fox News: Ateister bör inte bli president för att de inte tror på eviga straff och inte går att lita på

Bookmark and Share

Inget tillfälle är fel tillfälle att missionera?

Bookmark and Share

Lars Åberg intervjuar Ayaan Hirsi Ali i Göteborgsposten

Lars Åberg har intervjuat Ayaan Hirsi Ali, ett samtal som publiceras i Göteborgsposten.

Hon ger inte mycket för teorierna om att ungdomar i Europa ansluter sig till IS på grund av diskriminering och socialt utanförskap. När hon gång på gång betonar idéernas avgörande betydelse påminns jag om hur ovana vi är i vårt sekulära hörn av världen att stöta på religiös övertygelse eller fanatism.
– De flesta europeiska intellektuella tycks lida av uppfattningen att allting har ekonomiska och materiella förklaringar. Men det är inte bara religiösa idéer som kan motivera förföljelse och massmord. Under nazitiden hörde tyskarna till de bättre utbildade folken och ändå kunde de ansluta sig till de utopiska föreställningarna. Också idéer och värderingar fulla av gift kan ge individen en mening med livet. För medinamuslimerna framstår ett 1 400 år gammalt minne som sanningen om en epok fylld av ära och rättvisa.

Läs hela intervjun här.
Bookmark and Share

En hälsning till Ebba Busch Thor från Jesus och Mo

Bookmark and Share

Last F**kable Day

Bookmark and Share

”Som hycklare som väljer Bibelns sanningar utifrån er egen bekvämlighet”

Att se det starkaste hos meningsmotståndare är en svår konst, så all hjälp på vägen är välkommen. En av de som gör det lättare att se styrkan i kristendomen är Emanuel Karlsten som har skrivit en väldigt tänkvärd text i Göteborgsposten om de 22 pingstpastorerna som fördömde homosexualitet häromsistens. Utan att tolka bort problem ur sin lära och utan att skygga från de problem läran medför lyckas han ändå fokusera på det väsentliga. Respekt.

Nyligen gick 22 pingstpastorer ut och fördömde homosexualitet i en debattartikel i kristna tidningen Dagen. Homosexuella kommer inte till himlen och den sanningen måste sägas ”även om det gör ont”, menade pastorerna. Jag antar att du kanske läst eller hört något om det där och debatten behöver verkligen inte tröskas ett varv till. Men dolt bakom det höga tonläget finns något allmänmänskligt att fundera kring: Hur och varför vi väljer vad som är en synd.

Jag har själv ett långt kyrkligt engagemang och jobbade för flera år sedan på tidningen Dagen. Vid ett tillfälle åkte jag ut på ett jobb för att bevaka två frukostsamtal som anordnades i Uppsala. Även då handlade det om en grupp pingstpastorer som bjudit in först ärkebiskop Anders Wejryd och sedan dåvarande Livets ord-pastorn Ulf Ekman för två separata samtal.

Det var intressant att jämföra samtalen. Under ärkebiskopens samtal var pingstpastorerna artiga och inlyssnande. Det fanns förvisso en skepsis mot mycket av det som sades (eller som en pastor efteråt kommenterade på Facebook: ”hörde ärkebiskopen tala om homosexualitet – vilket mörker!!”), men tonen kändes tillåtande.
Under samtalet med Ulf Ekman var känslan uppsluppen. Han var en i gänget och då och då ropades det ”Halleluja” från åhörarbänken. Särskilt uppskattades Ekmans tydlighet om homosexualitet som synd.

Sedan hände något. Det närmade sig slutet och en av pingstpastorerna bad om ordet och vände sig mot den församlade skaran. Han berättade hur mycket det smärtade att det nästan bara fanns män i kåren av pastorer. Ett misslyckande och en ”kapitalförstöring” av hans samfund, menade han. Utifrån detta bad han Ulf Ekman berätta hur han ser på kvinnans ledarroll i kyrkan.
Ulf Ekman börjar treva. Rör sig mellan orden som minor, som att varje stavelse kan explodera. Förklarar att man måste tröska igenom Bibeln för att nå teologisk ärlighet i vad som är tidsbundet. Till sist kommer ett försiktigt svar:
”Jag ser inte i Nya testamentet… en kvinnlig församlingsföreståndare… eller uppmaningen till det… någonstans. Och det tror jag man teologiskt måste ta hänsyn till”.

Det blir knäpptyst i lokalen. Så otroligt, besvärande tyst. Bland åhörarna finns kvinnliga församlingsföreståndare som nu får höra att Ulf Ekman inte hittar bibliskt stöd för deras tjänster. Samme Ekman vars teologiska insikter om homosexualitet nyss hyllats med halleluja-rop.
Samtalet avslutades genast och en märklig känsla infann sig i lokalen. Som att man blivit påkommen.

Själv kände jag mig nästan uppspelt av den ärliga retoriken. Wejryd och Ekman resonerade nästan exakt likadant, men nådde diametralt motsatta slutsatser. Bibeln ska tolkas sparsamt, annars tvingas man ta omfattande konsekvenser. Medan det för Wejryd innebar viss försiktighet, blev det för Ekman anledning att inta en ännu tuffare linje.

Allt det här sätter fingret på något viktigt. Vad som har varit en synd har med åren blivit godtyckligt. Hur skulle en kristen make eller pappa kunna förskjuta sin fru eller dotter? Förklara att hon kan bli direktör eller världsledare, men inte högsta hönset i en kyrka? Därför förbises det, ursäktas med att vara omodernt. Eller ta girighet, denna livsstilssynd alla tycks vara överens om. Men eftersom frikyrkans kärntrupp ofta tillhör en välbärgad medelklass, skulle varje sådan kastad sten landa i ett glashus. Så därför låter man bli att kasta.

Nej, stenkasten sparas istället till de grupper som går att hitta utanför de egna glashusen, som de homosexuella. De är ofta portade som medlemmar, så därför behöver frikyrkan sällan se dem i ögonen när de förklarar att de inte är välkomna om de inte slutar ha sex med samkönade. En homogen klubbkänsla skapas för dem som är kvar: Sanningssägarna.

Detta är inte ett problem för hela frikyrkan. Jag vet att många, som jag, är både trötta och uppgivna över att det här ännu en gång blir vad kyrkan definieras av. 22 pingstpastorer sammanfattar knappast varken pingströrelsen eller hela frikyrkan och jag är egentligen inte intresserad av att förlänga debatten om frikyrkan och homosexualitet. Jag räknar med en flod av reaktioner som vill tukta mig teologiskt. Jag kan argumenten, jag vet era försvar.

Min kritik är inte teologisk, utan ett sätt att försöka förklara hur omvärlden ser på er. Inte som radikala, inte som modiga. Utan som hycklare som väljer Bibelns sanningar utifrån er egen bekvämlighet.
Det sitter en bjälke i 22 pastorers ögon. Det är en sanning som måste sägas, och jag förstår att det gör ont.

Bookmark and Share

Spädbarn känner smärta på liknande sätt som vuxna gör. Duh…

I avdelningen ”onödig forskning som ändå säger något men inte riktigt det journalisterna påstår” har man låtit magnetresonans-scanna spädbarns hjärnor när de upplever smärta (Goksan et al. 2015). Och funnit att barns hjärnor reagerar nästan exakt som vuxnas hjärnor när de upplever smärta.

Vän av ordning frågar sig hur i hela friden sådan här forskning kan vara nödvändig? Det kommer sig av att det remarkabelt nog funnits en teori om att spädbarn inte upplever smärta på samma sätt som vuxna gör. Därför kunde operationer ända in på 80-talet utföras på spädbarn utan bedövning. (Men man gav dem muskelavslappnande så de inte skulle sprattla för mycket.) Liknande argument har även använts för att försvara att spädbarn omskärs utan bedövning.

Problemet med att lägga stor betydelse vid den här studien är två. För det första kommer inte MRI-bilder av hjärnan åt nyckelfrågan om spädbarnens upplevelser. Man har bilder av att hjärnan reagerar, javisst, men fortfarande ingen aning om det finns någon medveten upplevelse av smärta. Det här är en viktig filosofisk distinktion som – om man tar den på allvar – leder till slutsatsen att vi inte kan veta om någon har smärtupplevelser. Här hjälper oss inte MRI-bilder ett dugg.

Men ändå ”vet” vi sedan väldigt länge att vuxna människor upplever smärta, vilket leder in oss på det andra problemet med att fästa stor betydelse vid den här studien. Hur vet vi att andra upplever smärta? För det första för att andra reagerar på samma sätt som oss själva vid smärtupplevelser. För det andra för att de kan berätta det för oss. När det kommer till spädbarn har dessa ännu inte verbal förmåga och kan därför inte berätta för oss hur saker känns, men vi har hela tiden haft tillgång till deras reaktioner – som är exakt som vuxnas. Dessa reaktioner i sig själva är en slags bild av hjärnans smärtreaktioner.

Att fästa större vikt vid en bild av hjärnan när den upplever smärta än vid en bild av en bebis ansikte när hen upplever smärta är helt bisarrt. Båda är bilder av smärtreaktioner. Men visst, får en sådan här studie människor att ta större hänsyn till spädbarns smärtupplevelser så är den välkommen.

Oxford University har gjort en 4-minuters film om forskningen som är här nedanför. Ni kan också läsa deras populärvetenskapliga sammanfattning.

Bookmark and Share

Varför kommer flyktingar med båt istället för med flyg? Hans Rosling förklarar

Bookmark and Share

”Medvetandet är en formel”

Bookmark and Share

Stephen Hawking sjunger Monty Pythons Galaxy Song

Bookmark and Share

Peter Singer och Richard Dawkins diskuterar djurrätt och vegetarianism

Bookmark and Share

Jesus – the true story (in animated musical format)

Thank God for Brickleberry. Watch the series finale, tonight after Tosh.0.

Posted by Comedy Central on Tuesday, April 14, 2015

Bookmark and Share

Ett grundligare fördömande av homosexualitet från Svenska evangeliska alliansen

Stefan G­ustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, försöker släta över de 22 pingstpastorernas fördömande av homosexualitet, men lyckas bara göra saken värre. I Gustavssons värld kommer nämligen inte fördömandet bara från Bibeln, utan från naturen själv.

Bibeln b­estår inte av lösryckta bevisverser för olika uppfattningar, utan det finns en genomtänkt helhetssyn på livet som B­ibeln utgår ifrån. Startpunkten är skapelsen, den goda skapelsen som kommer ifrån Gud och som ligger under Guds välsignelse.
Här är texterna tydliga med att vi är skapade till man och kvinna och att Guds ursprungliga tanke för sexualiteten är det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är just detta perspektiv som Paulus utlägger i Romarbrevet 1; texten innehåller ett flertal referenser just till skapelsen. Paulus avvisande av samkönade sexuella relationer utgår alltså från detta skapelseperspektiv. Undervisningen i Romarbrevet 1 kan därför inte avvisas som några isolerade bibelverser; de uttrycker konsekvensen av den kristna tron på skapelsen.
Här ligger också grunden för ett naturrättsligt perspektiv på människans sexualitet. Den kristna kyrkan har sin uppfattning inte enbart för att den stämmer med de bibliska texterna, utan också för att den stämmer överens med till­varons grundstruktur. Biologiskt är sexualitetens grundsyfte fortplantning och det är enbart man-kvinna-relationen som principiellt sett är fruktsam. Fysiologiskt är det mannens och kvinnans kropp som är a­npassade för varandra. Komplementariteten mellan man och kvinna – eftersträvansvärd i alla andra sammanhang – är grundläggande för den klassiskt kristna äktenskapssynen.

Om det är det biologiska grundsyftet som ska vara vårt rättesnöre för etik och moral så vill jag bara påminna om böldpest, malaria, smittkoppor och  kallbrand; påminna om komplementariteten mellan mänsklighetens sjukdomar och människan. Biologiskt är sjukdomars grundsyfte deras egen överlevnad. Alla argument som går att använda för att förespråka tanken på att naturligt = bra går att använda på mänsklig sexualitet likväl som på mänskliga sjukdomar.

Om du nu tänker ”men var inte fånig” så har du helt förstått poängen.

För övrigt finns en delmängd av populationen hos både människor och djur som verkar födda homosexuella – det är en biologisk ”inställning” som är annorlunda (vare sig den är satt av gener eller uppväxtmiljö). Om man ska använda sig av naturrättsliga argument bör man begrunda vad detta innebär: homosexualitet är naturligt i en delmängd av populationen, alltså är det något bra i en delmängd av populationen (enligt naturrättsligt sätt att resonera). Ska man grunda sina argument i naturen får man vackert se till hela naturen, inte bara den delmängd som passar ens fördomar.

Bättre är förstås att grunda sin etik och moral på medmänskliga hänsyn.

Läs hellre prästen Erik Stenberg-Roos artikel Guds nåd gäller även min homosexuella dotter som har en mer medmänsklig utgångspunkt.

Bookmark and Share