Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

januari 2017
M T O T F L S
« Dec    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

BBC India: The Indian women taking off the veil

Bookmark and Share

Det rationella valet

Bookmark and Share

Vetenskapens natur – kunskap för sin egen skull

Bookmark and Share

Gud på hjärnan

Bookmark and Share

Vissa apor tillverkar stenverktyg – något som kan försvåra tolkningen av fossila fynd

Bookmark and Share

Svenska kyrkan är en ”oseriös prenumerationstjänst”

Det har varit stor uppståndelse i Svenska kyrkan kring hemsidan http://www.offentligt.se/ som erbjuder utträde ur kyrkan via nätet. Nu har Kyrkans tidning letat upp och intervjuat skaparen, Emanuel Karlsson.

Vem är du? Har du någon kristen koppling?
– Jag är programmerare. Jag har ingen kristen koppling och är inte troende. Jag tror att jag motsvarar en genomsnittsvensk så tillvida att jag är uppvuxen i en kristen kultur men har aldrig varit troende.
Varför startade du sajten? Hur fick du idén och när?
– Anledningen till att jag startade sajten är jag är uppriktigt förvånad över att Svenska kyrkan har så många medlemmar med tanke på hur få som betecknar sig som troende i dag. Jag misstänker att de flesta medlemmarna är ”soffliggare” som blivit anslutna utan att göra ett aktivt val i vuxen ålder och inte kommer sig för att lämna Svenska kyrkan på grund av ett otidsenligt och lite krångligt utträdesförfarande.
– Jag tror att många till och med är medlemmar utan att veta om det. Detta eftersom man fram till och med 1996 blev medlem oavsett om man döptes eller ej.
[…]
Berätta hur den fungerar, hur ser ett ärendes gång ut från det att du får in en anmälan till att en person har utträtt?– När tjänsten lanserades fick utträdaren signera genom att rita en signatur direkt på skärmen som automatiskt påfördes den ifyllda blanketten. Blanketten mejlas därefter till den församling som medlemmen tillhör. Kravet för utträde enligt kyrkoordningen är att utträdesansökan är egenhändigt undertecknad. Rent juridiskt görs i dag ingen skillnad mellan underskrift på skärm och på papper. Det är varje församling för sig som beslutar om utträde. Många församlingar accepterade också inledningsvis utträde genom detta förfarande.
– Efter den första helgen hade närmare 9 000 utträdesansökningar gjorts genom tjänsten. Sajten uppmärksammades även ganska stort i media. I samband med detta gick Svenska kyrkan ut centralt och uppmanade församlingarna att inte godkänna utträde utan signatur på papper. Detta med motiveringen att signatur på papper säkerställer att avsändaren är den rätta. Jag tycker det är en märklig inställning eftersom en underskrift på papper också kan göras av vem som helst.
– Mot bakgrund av Svenska kyrkans agerande signeras numer blanketterna med Bank-ID, den säkraste formen av signering som erbjuds i Sverige i dag. Svenska kyrkan vägrar emellertid fortfarande att acceptera utträdesansökningar som ingivits genom min tjänst och de har inte gett några kommentarer kring säkerheten om Bank-ID.
– Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Svenska kyrkan fått kalla fötter när det kommit in så många utträdesansökningar på så kort tid och vill försvåra möjligheterna att lämna. Vad jag vet är det mest oseriösa prenumerationstjänster som i dag vill försvåra uppsägning av medlemskap, som gör så.
[…]
Vad tjänar du på sajten, när den är gratis för användarna?
– Jag tjänar ingenting på sajten. Den är 100 procent gratis och har ingen reklam. Jag gör detta delvis för att jag gillar att driva teknikutvecklingen framåt, delvis för att jag tycker det är fel att så många är med i Svenska kyrkan utan att aktivt ha valt att vara medlemmar i vuxen ålder. Till skillnad från andra organisationer förnyar man ju inte sitt medlemskap i Svenska kyrkan aktivt varje år.

Det är bara att tacka Emanuel Karlsson för hans insats. Den här sidan behövs verkligen.

Bookmark and Share

”The Evil God Challenge” av Stephen Law

Bookmark and Share

Kulturell överföring av kunskap hos humlor

I ett av de snyggare experiment jag sett har forskare lyckats visa på kulturell överföring av kunskap (kulturell överföring = lära sig färdigheter av andra). Man använde sig av Mörk jordhumla (Bombus terrestris), en vanlig kolonilevande art i våra trädgårdar. Dessa fick lära sig att hitta mat i artificiella blommor (de blå ringarna i filmen ovan). Efter att de hade lärt sig detta puttade man de artificiella blommorna längre och längre in under en plexiglasskiva. En del bin lärde sig efter lång träning att dra ut blomman för att komma åt maten i mitten (av alla bin man testade var det bara två stycken som lärde sig samma färdighet spontant – utan träning). Till slut hade det gått så långt att vissa bin (men inte alla) lyckats lära sig att dra ut blomman med hjälp av ett snöre, som ni kan se på filmen.

Då vidtog det verkliga experimentet. Man lät nu bin som inte hade fått vara med på inlärningsexperimentet observera bina som fått lära sig snörtricket. Denna observation tvingade man bina till genom att först stänga in dem i en plexiglaskammare så de inte kunde röra sig, ge dem lite mat och vänta två minuter så de lugnade ner sig. Sen placerade man kammaren så att de instängda bina såg försöksuppställningen, släppte in bin som kunde snörtricket och lät dem hämta mat. Varje observatörsbi fick titta på tio lyckade snördragningar. Sen släppte man in observatörsbiet i en likadan arena (man tvättade arenan med sprit och bytte snören emellan  – bin har både synsinne och luktsinne, så lukter hade kunnat störa experimentet) och lät dem försöka.

Nu grejade 60% av försöksbina snörtricket – någon sorts ”kunskap” hade överförts från kunniga bin till observatörsbina! Dock tog det lika lång tid för observatörsbina att lära sig utföra hela proceduren som det tog för de två enda bin som lärde sig spontant att först komma på hur det fungerade. Forskarna spekulerar i att det bina lärde sig var platsen de skulle utforska (änden på snöret), inte exakt vad de skulle göra. Fortsättningsvis satte man in kunniga bin i nya kupor och kunde observera hur kunskapen spred sig i fler samhällen i flera led. Man utförde vidare kontroller och sidoexperiment, men jag tror ni fått med er det väsentliga.

Notera flera saker det här experimentet belyser. Väldigt enkla nervsystem (nåja) kan lära sig väldigt komplicerade saker (nåja). Och de kan lära sig dem genom att observera varandra. Det här betyder inte att ”bin är som treåringar” eller någon liknande dumhet man brukar skriva när till exempel kråkfåglar eller apor löser liknande problem (kråkfåglar som fiskar mat ur provrör, till exempel, eller schimpanser som fiskar termiter). Det betyder bara att nervsystem är utformade på ett sätt som gör inlärning möjlig och att sådana enkla inlärningsförmågor kan ge upphov till överföring av kunskap mellan individer om individer lär sig saker genom att iaktta andra (så kallad kulturell överföring).

Däremot är det en hopp i förmågor till oss människor – vi kan inte bara lära oss av varandra utan även lägga kultur till kultur och ackumulera kunskap till den komplexa världsbild vi har idag. Inget djur – inget – är i närheten av detta.

Alem S, Perry CJ, Zhu X, Loukola OJ, Ingraham T, Søvik E & Chittka L 2016 Associative Mechanisms Allow for Social Learning and Cultural Transmission of String Pulling in an Insect. PLoS ONE.

Bookmark and Share

Religionsvetarmöte 2016 – kort rapport från en utomstående

Så har jag då spenderat två dagar på ett möte med Sveriges religionsvetare. Efter några sessioner stod det klart för mig jag är naturvetare och har klara luckor gällande grundläggande teoribildning. Att delta i det här mötet var därför lite som att springa marathon tillsammans med Kenyaner: det handlade mycket om att beundra andras prestationer. Som tur är har jag viss vana av den här situationen från att jobba på Centrum för evolutionär kulturforskning, där alla befinner sig i samma situation hela tiden. Håll dessa brister i minnet när ni läser min korta betraktelse.

[Vad gäller okunskap går det att finna viss tröst i filosofin. Från Wikipedia: ”Sokrates blev kallad ”samtidens visaste man” av oraklet i Delfi. Detta höll han inte med om, men efter att ha samtalat med andra visa män ska han ha sagt: ”Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det.” Från detta kommer talesättet: ”Visast är den som vet vad han inte vet.”” I och med mina nyvunna insikter om mina kunskapsluckor har jag helt enkelt blivit lite visare.]

Religionsvetenskap är forskning som befinner sig i samtidens centrum. Oerhört många samtidsskeden påverkas av religion och det finns helt grundläggande frågor att intressera sig för, förutom förstås traditionerna i sig själva. Detta speglades i ämnesvalen som verkligen inte väjde för de svåra frågorna: Religion som civilsamhälle, kan samhället kräva “rätt värderingar” av samfunden? Hur definierar vi Islamism? Bör religionsvetenskap vara normativ? Äkta religion och oäkta? Är sexualitet religionens kärna? Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? Är sekulariseringen en myt? Vilket förklaringsvärde har religion i radikaliseringsprocesser? Vad kan vi faktiskt veta om religionsgrundarna? för att nämna några.

För att ta ett exempel var den sista diskussionen, om källäget gällande Buddha, Jesus och Muhammed, oerhört intressant. Jag var medveten om det bristande källäget gällande Buddha och Jesus, men att det var så oerhört skakigt gällande även Muhammed visste jag inte om. Ok, hans roll i de historiska skeendena hade jag hört var osäker, men att även vår kunskap om de historiska skeendena i sig själva – till exempel de slag Muhammed sägs varit delaktig i – var så dålig var en nyhet för mig. (Men – för att förekomma eventuella myticister – absence of evidence is not evidence of absence.)

Den utan tvekan ointressantaste diskussionen uppstod i seminariet om Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? med bland andra Mattias Gardell, där denne prompt proklamerade att ämnesvalet var märkligt; förmodligen står religion som proxy för islam och islam är i sin tur en proxy för muslimer, och han ville minsann inte vara delaktig i den typen av diskussion, så han pratade om västerlandets historiska skuld istället. Och fick inga mothugg. Jag är fascinerad över Gardells karismatiska förmåga att ”äga samtalet”, men hade hellre spenderat min tid i den andra salen där majoriteten av deltagarna befann sig för att diskutera om sexualitet är religionens kärna.

Förutom detta var diskussionerna genomgående lärda, informativa och upplysande på alla sätt och vis. Hur definierar man egentligen islamism, till exempel? Begreppet används för alla möjliga sorters rörelser, från IS till några som mest liknar KD. Numera är ju begreppet även värdeladdat med ondska. Dags för ett nytt begrepp? Eller frågan om det finns ”äkta” religioner och ”oäkta”? Med kristendomen som omedveten mall verkar New Age väldigt underligt, men nog kvalar det in som religion ändå. Scientologi likaså, underliga trossatser till trots. Men skämtreligionerna gör ju att gränsdragningen ändå måste finnas där. Men var? Och hur är det med sekulariseringen egentligen – blir världen mer eller mindre religiös? Är Sverige ett specialfall, eller är vår sekularisering också en myt? Och så vidare.

Kort sagt var det två väl spenderade dagar, där man i ena sekunden kunde fascineras över att någon kunde bibelcitat ur minnet, kapitel och vers, och i den nästa fick diskutera satanistiska offer-riter över lunchen. Jag fick lära mig hur mycket som helst.

Bookmark and Share

Religionsvetarmöte på Södertörn

Idag är jag på religionsvetarmöte på Södertörns högskola. Här ska man avhandla frågor som ”Hur definierar vi Islamism?”, ”Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter?”, ”Vilket förklaringsvärde har religion i radikaliseringsprocesser?” och ”Är sekulariseringen en myt?” Religionsvetarna hanterar väl det faktum att deras ämne hamnat i samhällsdebattens centrum.

Däremot undrar jag lite över Södertörns högskolas slogan. Den verkar inte riktigt genomtänkt. Eller så är den det, om man ser verkligheten med andra ögon.

Bookmark and Share

”Voltaire” 2.0

Bookmark and Share

Boksläpp: Varför finns religion?

Idag begår jag debut som religionsforskare då boken Varför finns religion? (Molin & Sorgenfrei förlag) släpps under bokmässan. Boken är redigerad av David Thurfjell (professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola) och innehåller nio kapitel med svar ur olika perspektiv, varpå David skjuter hela projektet i sank genom att påpeka alla problem som finns med med begreppet ”religion”.

Själv försökte jag gå runt problemen David tar upp genom att skriva om olika aspekter av det som brukar inkluderas när man pratar om religion, något även andra som bidrog gjorde. David har dock en viktig poäng i sitt kritiska kapitel, men även övriga kapitel är förstås läsvärda. Snart i en bokhandel nära dig.

1. Varför finns religion? Evolutionsbiologiska svar
Patrik Lindenfors
2. Varför finns religion? Kognitionspsykologiska svar
Jonas Svensson
3. Varför finns religion? Nationalekonomiska svar
Niklas Bengtsson
4. Varför finns religion? Sociologiska svar
Jörgen Straarup
5. Varför finns religion? Psykoanalytiska svar
Göran Ståhle
6. Varför finns religion? Maktteoretiska svar
Anna Lydia Svalastog
7. Varför finns religion? Coping-teoretiska svar
MarieAnne Ekedahl
8. Varför finns religion? Fundamentalteologiska svar
Ulf Jonsson
9. Varför finns religion? Existensfilosofiska svar
Willy Pfändtner
10. Religion finns inte: Svar från kritisk religionsteori
David Thurfjell

Bookmark and Share

En kärleksaffär med Sverige

Som seriell utlandssvensk får jag något vått i ögat av den här typen av reklamfilmer. Men det betyder inte att jag inte gillar andra länder eller internationalism. Tvärtom tror jag en god nationalism är en förutsättning för gott samarbete med resten av världen – det är därför jag tycker det är viktigt. Därav nu denna reklamfilm för Sverigeturism med Yasmine Akram från Visit Sweden.

Bookmark and Share

”The Atheist Delusion” – en film av Ray Comfort som kommer att förändra ditt liv…

Bookmark and Share

Den sekulära högtidsstunden vid Riksmötets öppnande 2016

Bookmark and Share

Reportage i TV4 från Humanisternas sekulära högtidsstund

Bookmark and Share

Watch evolution in action – Scientists film bacteria’s maneuvers as they become impervious to drugs

In a creative stroke inspired by Hollywood wizardry, scientists have designed a simple way to observe how bacteria move as they become impervious to drugs. The experiments are thought to provide the first large-scale glimpse of the maneuvers of bacteria as they encounter increasingly higher doses of antibiotics and adapt to survive—and thrive—in them.

Read more about how the film was made here: http://hms.harvard.edu/news/bugs-screen

Bookmark and Share

Destino (Dali & Disney)

Bookmark and Share

Debattkammaren undrar Finns Gud?

Bookmark and Share

Självreferens

Bookmark and Share

Vi är alla släkt

Bookmark and Share

”Religiösa konflikter är mer svårlösta”

Idag svarar jag på Joel Halldorfs artikel om religionernas ofarlighet på DN Debatt. Jag håller inte med honom.

Tyvärr tillåter inte utrymmet på debattsidan alla nyanser jag skulle vilja lägga in, så för att förekomma kommentarer: Nej, jag tror inte det finns en enda ”rätt” definition på religion, utan menar att det är något som behöver problematiseras och diskuteras. Nej, jag tror inte religion är roten till allt ont. Nej, jag menar inte att religion är lika med ondska, jag menar bara att vi inte ska sopa de mörka sidorna under mattan utan se dem, vara medvetna om dem och motarbeta dem.

Källhänvisning till påståendet om att religiositet är korrelerat med väpnade konflikter: https://arxiv.org/pdf/1508.06228.pdf Det här implicerar inget orsakssamband och med tanke på fördelningen är resultatet inte helt hemma, utan exemplet är ämnat att problematisera Halldorfs påstående att religion bara har liten koppling till våld.

Läs även Henrik Höjers artikel i ämnet i Forskning och Framsteg: ”Man kan inte bomba bort en idé”.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Är matematik en upptäckt eller en uppfinning?

Bookmark and Share

”Religiösa friskolor fördjupar segregationen”

Idag skriver jag och flera andra styrelseledamöter i Humanisterna om religiösa friskolor på Dagens Samhälle.

Religiösa friskolor skapar och fördjupar segregationen i samhället. Staten bör inte finansiera verksamhet som får sådana konsekvenser. Regeringen bör nu därför ta initiativ till en utredning om religiösa skolors framtid, skriver ledamöter i Humanisternas förbundsstyrelse.
Medan det skulle betraktas som något fullständigt hårresande med särskilda skolor som inte släpper in barn med muslimska föräldrar, så accepterar och finansierar den svenska staten i praktiken det motsatta – särskilda skolor anpassade till barn med muslimska föräldrar. Effekten blir densamma i båda fallen: barn med muslimska föräldrar isoleras från andra barn och från resten av samhället. Ett aktuellt beslut från Skolinspektionen visar också att de riskerar få sämre utbildning i jämställdhet mellan könen.
[…]
Religiösa friskolor skapar och fördjupar segregationen i samhället. Staten bör inte finansiera verksamhet som får sådana konsekvenser. Denna kritik handlar inte om muslimska friskolor, utan om alla friskolor med konfessionell inriktning. Denna kritik handlar inte om att vissa skolor missköter sig, utan är principiell.

Läs hela artikeln här.
Bookmark and Share

Moder Teresa – ett helgon utan gloria

Idag helgonförklaras Moder Teresa av påve Franciskus i Vatikanen. För att det ska vara möjligt krävs ett bekräftat mirakel, något som man i Moder Teresas fall hittade 2002: en fattig indiska vid namn Monica Besra som tillfrisknat från en cancertumör i magen.

Efter att Besra först insjuknat hade hennes man slitit hårt för att betala hennes vård. Men till slut tog pengarna tog slut och två nunnor från Moder Teresas klosterorden tog över. Fast i stället för vård band de två nunnorna fast en medaljong prydd med Moder Teresas bild över Besras mage. När hon sedermera blev frisk sågs det därför som ett mirakel.

Några som inte var riktigt lika imponerade var de läkare som Besra gått till tidigare. ”Påståendet att det handlar om ett mirakel är totalt nonsens och borde fördömas av alla”, sa dr Ranjan Kumar Mustafi på Balurghat-sjukhuset i Västbengalen. ”Medicinen hon fick reducerade den cystiska massan och den försvann efter ett år.” Monica Besras man Selku Murmu höll först med. ”Det här miraklet är en bluff”, berättade han för en intervjuare. ”Min fru botades av doktorerna.”

I senare intervjuer låter det dock annorlunda. ”Det var ett mirakel som botade min fru. Vår situation var fruktansvärd och vi visste inte vad vi skulle göra. Nu blir mina barn utbildade med hjälp av nunnorna och jag har kunnat köpa en bit land. Allt har blivit bättre.” Hela familjen har konverterat till katolicismen.

På något sätt är det symtomatiskt att Moder Teresas ”mirakel” inte håller för närmare granskning. Samma sak gäller i princip hela hennes livsgärning. Allt som glimmar, visar det sig, är inte guld. Och glimmar är sannerligen något som Moder Teresa gör i den bild katolska kyrkan ger av henne – en mer upphöjd person är det svårt att tänka sig.

Det var år 1950 Moder Teresa fick tillåtelse av Vatikanen att starta Missionaries of Charity med syftet att ta hand om ”de hungriga, de nakna, de hemlösa, krymplingarna, de blinda, de spetälska, alla som ingen vill ha, de som känner sig oälskade, som inte blir omhändertagna, människor som blivit en börda för samhället och bortstötta av alla.”

Två år senare öppnade hon sitt berömda Hem för döende i ett övergivet hinduiskt tempel för gudinnan Kali; en plats där fattiga kunde få dö med värdighet, var och en efter de ritualer som hör till dennes religion. ”En vacker död är när människor som levde som djur får dö som änglar – älskade och omhändertagna.”

Missionaries of Charity tar fortfarande, långt efter Moder Teresas död, hand om flyktingar, före detta prostituerade, mentalsjuka, sjuka barn, övergivna barn, spetälska, aidssjuka, åldringar och konvalescenter. De har skolor som drivs av frivilliga för att utbilda gatubarn, de har soppkök och hem för kvinnor, föräldralösa barn och döende. De gör ingen skillnad på religion eller kast. Enligt dem och den katolska kyrkans officiella historieskrivning har Moder Teresa förmodligen gjort mer för fattiga än nästan någon annan människa – vem kunde vara mer förtjänt av helgonstatus eller det Nobels fredspris som hon fick 1979?

Ändå har Moder Teresa fått mycket kritik genom åren. Problemet handlar i mycket om hennes syn på lidande. Medan vanlig sjukvård går ut på att lindra, ställa rätt diagnos och ge mediciner för att patienter ska tillfriskna, såg Moder Teresa lidande som en gåva från Gud. Ingen säger det bättre än hon själv: “Jag tycker det är mycket vackert för de fattiga att acceptera sin lott i livet, att dela den med Jesus passionshistoria. Jag tror världen hjälps mycket av de fattiga människornas lidanden.”

En historia som hon själv gillade att berätta var när hon tröstade en cancerpatient som var i den oerhört smärtsamma slutfasen av sitt liv med att säga: ”Du lider som Jesus Kristus på korset. Jesus kysser dig.” Hon berättade också om cancerpatientens hjärtskärande svar, till synes utan att förstå ironin: ”Snälla, be honom sluta kyssa mig.”

Men nog fick väl patienterna lindring på Moder Teresas hem för de döende? De skimrande berättelserna om Teresa och hennes värv attraherade ju donationer i mångmiljonklassen som kunde gå till verksamheten.

Det är här berättelsen blir riktigt märklig. I Moder Teresas verksamheter hade endast några få av personalen medicinsk utbildning. En redaktör från den medicinvetenskapliga tidskriften The Lancet, Robin Fox, rapporterade 1994 att den medicinska behandlingen var närmast slumpmässig. Systrarna delade inte upp döende och patienter som bar på sjukdomar som gick att bota, och man isolerade inte patienter med tuberkulos. Det här hade konsekvensen att sjuka som hade kunnat klara sig löpte risk att få infektioner och dö helt i onödan. Mest störde sig dock Fox på den stötande frånvaron av smärtlindring. Samma påståenden har framkommit upprepade gånger i andra rapporter och i vittnesmål från volontärer: man gav ingen lindring.

Problemet var inte pengarna. Moder Teresas namn drog in miljoner och åter miljoner till Missionaries of Charity. De summor hon samlade in hade gott och väl kunnat räcka till sjukhus med kunnig personal och verklig vård. Exakt hur mycket pengar som kom in är dock en strikt bevarad hemlighet. Men för några år sedan gjorde det tyska magasinet Stern ett grävande reportage för att se vad de kunde hitta. De hamnade på en försiktig uppskattning att minst 100 miljoner dollar blev insamlade per år och att detta försiggått i många år.

Det enda land där finanserna gick att granska mer noggrant var England, där man 1991 fick in nästan 25 miljoner kronor. Av dessa gick endast 7 procent till verksamheten. Som jämförelse krävs att minst 75 procent av de insamlade medlen går till verksamheten för att man ska få ha ett 90-konto i Sverige. En avhoppad nunna, Susan Shields, vittnade: ”Pengarna blev inte felanvända, till största delen blev de inte använda alls.”

Stern berättar vidare att varje ny verksamhet som sattes upp av Missionaries of Charity bara initialt fick finansiellt stöd av Moder Teresa; sedan var tanken att verksamheten skulle klara sig själv. De mediciner man använde var de som donerades direkt på plats. Nunnorna hade avgett ett löfte om strikt fattigdom, så för dem fanns inga lönekostnader. I ett soppkök i Bronx i New York, rapporterar Stern, deltog nunnorna bara som distributörer av soppa och bröd som andra skänkt direkt – nunneorden använde inga egna pengar till verksamheten.

Det här sättet att hantera insamlade pengar gick direkt ut över de fattiga hon sa sig vilja hjälpa. I princip sålde hon samvetslindring till rika människor och skickade pengarna vidare till Vatikanen, medan de fattiga fick lida ”som Jesus”.

Med sin ökade berömmelse blev det mer och mer klart för Moder Teresa att syftet med hennes verksamhet missuppfattades, så för att klargöra vad det handlade om satte hon upp en skylt på sitt hus: ”Säg åt dem att vi inte är här för att arbeta, vi är här för Jesus. Vi är religiösa först och främst. Vi är inte socialarbetare, inte lärare, inte läkare. Vi är nunnor.”

Förmodligen missförstår man Moder Teresas avsikt om man tror att hon i första hand var ute efter att lindra fattigdom och lidande. Det hon egentligen ville var att rädda så många odödliga själar som möjligt – hon ville frälsa människor. Ett ytterligare tecken på det var smygdopen, något som avhopparen Susan Shields berättar om:

Systrarna skulle fråga varje person som riskerade att dö om de ville ha en ”biljett till himlen”. Ett jakande svar togs som att de godtog att bli döpta. Systern skulle då låtsas att hon bara svalkade patientens panna med en blöt handduk, medan hon egentligen döpte honom, tyst mumlandes de nödvändiga orden. Hjälpen var ett sätt att nå deras själar, att visa de fattiga att Gud älskar dem… ”Hemlighetsmakeriet [kring dopen] var viktigt så att det inte skulle bli känt att Moder Teresas nunnor döpte hinduer och muslimer”.

Moder Teresa beskrev vidare aids som ”en rättvis vedergällning för oanständiga sexuella handlingar”, och 1992 utropade hon, vid en utomhusmässa i Irland: “Låt oss lova Vår Fru som älskar Irland så mycket att vi aldrig kommer att tillåta en enda abort här i landet. Och inga preventivmedel!”

Journalisten och författaren Christopher Hitchens, som var så väl insatt i Moder Teresas förehavanden att Vatikanen kallade honom som expertvittne inför Moder Teresas saligförklaring, skrev i en berömd artikel 2003:

Det här tar oss tillbaka till medeltidens korrupta kyrka, som sålde avlatsbrev till de rika medan man predikade helveteseld och avhållsamhet till de fattiga. Moder Teresa var ingen vän av de fattiga. Hon var en vän av fattigdom. Hon sa att lidande var en gåva från Gud. Hon spenderade sitt liv med att motarbeta den enda boten för fattigdom man känner till, en förbättring av kvinnors livssituation och deras frigörelse från en avelsdjurstillvaro av ofrivillig reproduktion.

När Moder Teresa själv närmade sig slutet tog hon emot avancerad vård och fick bland annat hjärtat opererat. Först fick dock Ärkebiskopen i Calcutta, Henry Sebastian D’Souza, fick en präst att utföra en exorcism på henne, med Moder Teresas tillåtelse, då han misstänkte att de sömnproblem hon upplevde under sjukperioden eventuellt kunde orsakas av att hon var besatt av djävulen.

Det är symtomatiskt att när katolska kyrkan nu helgonförklarar Moder Teresa efter hennes starkt ifrågasatta gärning gör man det efter ett starkt ifrågasatt mirakel. (Fast vem har någonsin hört talas om ett verkligt mirakel?) Katolska kyrkan är en mäktig lobbyorganisation vars budskap sålts i 2000 år, så räkna inte med att bilden av Moder Teresa kommer att förändras på länge än.

Det är i slutänden svårt att bedöma om Moder Teresa gjorde mer nytta än skada. Även om hon inte använde miljonerna hon samlade in för att lindra fattigas lidanden var hon mitt ibland dem tillsammans med sina nunnor, för att trösta, vårda och tillhandahålla en plats för föräldralösa att växa upp på, en plats för fattiga att vara sjuk på, och en plats för övergivna att dö på. Det är ändå värt något och en gärning få kan skryta med.

Men tänk om miljonerna gått till fattiga i stället för att skickas till Vatikanen. Jämför till exempel med Röda Korset och Rädda Barnen som så många varit upprörda på – de har enligt Svensk insamlingskontroll under sina turbulenta tider aldrig gått under 75 % -gränsen för hur stor andel av de donerade pengarna som går direkt till verksamheten. För den som vill skänka pengar för att lindra fattigas lidanden finns därför långt bättre alternativ än Missionaries of Charity – organisationer som istället för att skicka pengarna till Vatikanen använder dem till att bota och lindra. Hur mycket nytta hade inte alla de miljoner Moder Teresa samlade in kunnat göra i deras verksamhet?

Bookmark and Share